Hemma igen

Ja, nu är jag hemma igen i Gråbo. Förväntas under veckan att leva ett fattigt studentliv och inte ha råd med något. Men Herren bistår. Så jag lär överleva!

I övrigt så sover Julia, jag ska göra frukost och ikväll är det Bengt Johansson- möte som gäller! Vilket kalas!

Sen ska jag också hälsa grattis till Malin i afton och träffa ett gott gäng kompisar!
Jag tror på dagen idag. Amen.

Världens bästa teamkompis

Älskade läsare! Jag kommer inte ifrån att detta blir ett aningen internt inlägg men det måste sägas. Det måste få bli lite internt!

Som många vet och ni som inte vet nu får veta så bor jag i Gråbo sen hösten eftersom jag går Team och Kamratstödjarlinjen med TMU (läs mer: http://www.tmu.org) och jag och Julia är kamratstödjare på högstadiet i Gråbo. Just nu är vi dock på vår skola i Aneby, Småland. Nog info. Nu kommer det viktiga!

Jag har världens bästa teamkompis! Julia är den bästa kvinnan man kan bo med, hon är solen i mitt liv. Hon är min idol och förebild nummer ett och en halv (efter Jesus då som alltid är etta och fett svårslagen). Hon är den bästa bruden att vara kamratstödjare med och den bästa tjejen att vara tonårsledare med. Hon är den härligaste att krama, den skönaste att be med, den mest ultimata att äta middag med.

Idag bad vi med varandra och det var SÅ härligt! Usch, vad jag tycker om dig Julia! Vi kommer rocka oss igenom våren du och jag! Du ska veta att jag ber för dig och älskar dig min härliga teamkompis!

Frid syster och resten som läser!

Jag behöver göra mig en bönebok med bilder på de jag ber för.

Jag behöver hitta inspirationen igen.

Jag behöver sova länge och gå upp sent.

Imorgon.

Dagens bedrift

Ibland kan små saker verkligen göra ens dag. Som när man i eufori lyckas få till roliga trix med kuben. Eller när en kompis som man inte trodde det om säger ja till en bönekväll. Dagens bedrift kan också vara att lyckas säga adjö till bästisen som far till Australien utan att krampaktigt, kidnappigt hålla kvar henne.

Varje dag lyckas man med många små saker. När jag nu sitter i soffan, med fötterna mjukt på bordet och Julia bredvid och tvn visandes någon amerikansk serie så minns jag min dag. I mitt melankoliska state of mind känns det mysigt och fint. Att älta lite extra. Det är gott. Just nu i alla fall.

En dag som präglades av lite skola, lite afrikanska, lite tolk och mycket elever, lite lillfingrar, lite dans, lite mat, mycket adjö, massa kram, mycket skumma tankar på framtiden, mycket saknad och mycket mys. Det var en bra dag på ett konstigt vis.

Men åh, jag kommer sakna min söta Sara. På något vis vet jag att saker kommer hända och att vi kommer bli annorlunda efter det här. Kanske inte alls på ett dåligt vis. Men på ett nytt vis. Och lite kommer jag sakna det gamla. Lite kommer du sakna det gamla. Lite saknar vi det redan. Lite har vi saknat det länge.

Detta blev ett konstigt inlägg, kanske för att jag just nu känner mig lite konstig. Men ja, godnatt och frid till er som läser, mindre konstiga inlägg kommer längre fram... =)