Hemma (nästan) igen.

Är i sverige igen. Äntligen. I ett as varmt sverige. Men jag gillart. Mörkt blir det inte heller. Nej, sverige är fint. Men så oändligt tomt på sara. Usch. Jag saknar henne å det fetaste. Och saknar perth också. Och engelskan. Face it, svenskan är inte så skön att lyssna till som engelskan. Men men. Nu är jag i landet igen. Punkt. =)

Den förbannade längtan

Man ska bestämma sig och sen så ska man hålla fast vi det. För annars blir människor ledsna. Så är det. Och jag har som vanligt lovat och sagt för mycket och plötsligt måste jag välja mellan två saker. Varvid det ena jag redan är bortlovad till och det andra jag faktiskt hellre vill. Så vad gör man? Skriker lite, ber lite, gråter mycket och hoppas att man fattar mod att tacka ja till ngt och nej till ngt annat. Me jag har då rakt inte det modet ännu. Men man kan alltid fresta sig själv lite, och glutta på frizons hemsida och försiktigt önska sig dit i augusti. Men men, vi får se. Scoutläger är ju oxå en fin grej. Mycket är fint i denna världen faktiskt. Nuet är allra vackrast och oftast glömmer jag det för jag förpestar mitt liv med att längta efter framtiden.

Ja, jag har det jättebra hos Sara oxå. Älskar det! Men det ska jag skriva om sen. Så, vet ni det.
Nog med deppigt, tråkigt inlägg nu. Adjö =)

trött.trött.trött. (borde inte bli publicerat =) )

Jag är så trött. Så galet trött. Gick sådär att sova på planet. Vart as pigg plötsligt. Och så satt det några framför mig som fällde ner sina stolar i knät på mig två sekunder efter planet lyft och sen var dom där, i tio timmar. Underbart. (Usch, det är så lätt att vara bitter och tjurig när man är trött). Nu är jag i alla fall i HongKong. Allt är väldigt kinesiskt här. Kul. Dom har liksom munskydd å sådär. Skrattar inombords varje gång jag ser det. Sen har dom helttäckningsmatta i HELA terminalen oxå. Jätte hygieniskt, INTE. Sån dubbelmoral. Det är lagom lite/mycket folk och flygplatsen känns tråkig men lugn. Avskyr stressiga flygplatser. Avskyr att flyga långt. Tacka vet jag tåget. Fast inte till Kina kanske. Eller till Australien. Kan bli svårt. Härifrån går så många plan att mitt plan inte finns på nån lista än. Känns stabilt. Men jag är för trött för att oroa mig. Skulle bara börja grina =) moget =) Har för övrigt valt ut en man i stor hatt och med en konstig fyrkantig väska till att bli my safe person. Han ser ut som en australiensare och ska säkert dit oxå. Han ser trygg och cool ut och så länge han sitter här i vänthallen sitter jag oxå här. Sen ska jag gå till Starbucks och köpa Chai. För det har dom här, i Kinaland. Fy vilket trist inlägg detta blev. Men känner mig tvungen att skriva och tala om vad som händer, så ni vet. =) Hahaha. Det är kul att man i Kina har så många människor att man kan ha små skyltmänniskor som går runt med skyltar där det står: Boarding eller Final Call och så flygbolaget och flighten. I övriga världen har vi högtalare. Men tja, människor är ju alltid trevligt. Usch, jag har inte styckeavdelat en enda gång nu. Stackars er som läser. =) Inser långsamt att jag ska vara på heltäckningsmatteterminalen tills klockan tre idag, lokal tid. Nu är klockan typ åtta. Det är sju timmar. Cosy. NOT. Ja, ja, nu ska jag försöka leta reda på var jag ska vara egentligen. Och dricka Chai. Och så stod det ngt om en sleeping lounge, kanske vore ngt =) Ja, tack för att ni läste detta bedrövligt långa, trista inlägg. Nu vet ni vad jag gör. Så nu stänger jag datorn, vrider upp Hosanna och God of this city i Ipoden (äntligen lovsång!! planet hade inte riktigt det utbudet kan man säga, dåligt säger jag) och utforskar flygplatsen, ber och vandrar lite. Sov gott, ja, det är det ni gör hemma i Sverige nu =)

inlägg hundra

Nu sitter jag på Helsinki Airport, med gratis internet. Efter min ofrivilliga internetfasta i en vecka är det gott med mycket internet. Ja, annars ska jag väl dricka kaffe, äta en kaka, eller en macka. Och vänta på att klockan blir 15.55 för då kan jag skutta ombord på planet till Hong-Kong. Har med mig två feta modemagasin, en fulladdad ipod, vatten och choklad. Det är upplagt för en perfekt resa. Så flyger man över natten oxå, LOVELY. Flyget till Perth blir värre. Mitt på ljusa dagen. Men men. 

Bjuder på en bild av mig själv på flygplatsen, så att ni får se mitt krulliga, bruna hår. Framförallt Sara, så hon känner igen mig tomorrow =) 

Och ja, dagens grattis till Xara. Du ÄGER! 

Nu.

Trött och nervös som ett as. Kommer dö på vägen till aussieland. Men men. Det blir nog bra. Träffar lite sköna STN människor ikväll. Mysigt. Och sen, två veckor med Sara. Jag är taggad. Så otroligt taggad. Och så kom jag in på Kagge. Nej, just nu är saker och ting lite för bra. Är tacksam. Är glad. Men smärtsamt och inbilskt troende att det närsomhelst ska försvinna. Vi syns om två veckor!

Jag kom in!!!!!

Nej, jag behöver väl inte säga mer än så. Gud är god. Jag flyttar till Stockholm till hösten. Yeah!

Panik 2.

Jag ligger i sängen och blickar ut över stöket i stugan. Panik. Hur ska vi hinna allt? Imorgon drar vi och i stugan är det kaos. Känn paniken. Jag går upp, sätter på lite Carola och rufsar i mitt numera lockiga hår. Fortfarande panik.

Dagens lista

1. Fetaste ettan, på onsdag bestämmer kaggeholm om jag kommer in eller ej. Be, be, be tills dess!!
2. Idag tackade jag nej till härnösand. Känns rätt!
3. Idag lämnade jag bort vårt internet, så nu är jag lite mer frånkopplad.

Frid åt er alla! Kramar!

Panik.

Idag fick jag brev får Härnösand. Dom kallar mig till antagningsprov. Jag får lite panik. För jag hade ju bestämt mig för att inte söka dit. Att strunta i dom och fullt ut lita på att jag kommer in på Kaggeholm. Men vågar jag vara så iskall? Vågar jag säga nej? Jag har ju inget annat säkert alternativ. Men ja, jag vill till Kaggeholm. Panik! 

Speed it up

Alltså jag är stressad. Jag är arg. Och polisen är tro sjutton den segaste myndigheten jag vet. Får jag inte ansöka om pass idag får jag ett litet krupp. Avsky myndigheter. Avsky att behöva dom. Avsky kö. Och jag ber tyst: jesus gör mig mindre arg.

Mardrömmen

Mardrömmen är att någon klipper gräset tio meter från där jag bor. Och min näsa dör. Och jag dör. Och nyklippt gräs luktar så infernaliskt gott. 

Jag har ett fett problem med det där med visum.

Alltså, jag är europé, jag bor i Sverige. Sverige är ett fint, rent och välartat land. Jag är likadan. Minus det där med välartad, det är diskuterbart. =) Men för att nå min tes, varför ska jag behöva ansöka om visum för att åka till ett land fyllt med äckeldjur, stora, röda stenar och människor utspridda på tusenmils avstånd? HA? Viva Schengen, som gör att man kan resa fritt inom EU. Fast det bord gälla hela världen då då. Eller äsch, öppna gränserna bara, skippa hela idén med länder och gör världen till en värld. Wow, det där vart radikalt. Icke så välartat, men lika sant för det. Jag vill faktiskt inte ansöka om visum. Jag tycker idén suger. Jag tycker det bara ger mig extra, onödigt jobb. Nej. Inte okej. 

På lördag får jag sova.

Jag är så trött att det inte finns. Imorgon är det skola. Stugan måste städas. Jag ska packa ner allt. Packa en bag for Australia. Städa allt. Det är så mycket att göra, så lite tid. Om två veckor får jag semester, då åker jag bort. Tills dess slåss jag för att inte dö av stressen, dansar för att glömma allt, fikar för att kompensera sorgen, är vaken för att inte tänka och ber till Gud för att jag inte pallar att gå själv. 

Det var väldans neggo skrivit, men tja, jag är trött. På lördag får jag sova.