bloggfever

man måste liksom. den där underförstådda längtan. måste blogga. ska blogga. även om jag inte har ngt vettigt att skriva.

idag har jag dansat modern dans. jo tack, det gick bra.

snart ska jag äta middag. vet inte rikigt vad jag ska hitta på.

nej fy, vilket inlägg detta blev. men men, har man bloggfeber så har man. ni får härda ut. =)

there's got to be something more

Ibland blir jag sådär läskigt ledd av helig ande. Nej, det är inte läskigt. Det är bara ovant. Då får jag sådan där lite vilda idéer som jag helt oväntat (och ovant) har modet att följa. Det är skönt att man först efteråt inser att man är konstig. Då lider man mindre. =)

Ja, nu är ni helt förvirrade av denna knasiga inledning, jag ska förklara.

Idag var jag på gudstjänst i stan. Andra gången jag gick till Filla och tja, det tar sig. Man måste låta en församling gro in sig lite i ens hjärta innan man avgör vad man tycker om den =) Hur som haver. Jag har under veckan tänkt på det däringa med fängelser. Jag var med en besöksgrupp som besökte fängelser i Göteborg en gång och det var så kolossalt givande. Så jag tänkte. Nu ska jag styra upp. Gå med i en besöksgrupp liksom. Ge lite av min tid. Så efter gudstjänsten spatserar jag fram till Fillans frågehörna (fillan är en kyrkan med redig struktur kan jag medge) och frågar käckt om dom har en besöksgrupp för fängelser. Nej. Men vi har en som besöker äldre människor berättar damen som står där för mig. Glatt säger jag ja, där vill jag vara med, får ett telefonnummer och svar på några korta frågor. Först när jag står utanför Fillan inser jag vad som just hänt. Ja, nu får vi se var detta bär =) Gud har bergis storslagna planer!

Idag är jag tacksam över att jag går i ett mod som inte är mitt eget. Att mina idéer inte bara är mina egna och att Jesus står vid min sida och håller min hand som darrar så förskräckligt. Jag ler av glädje och tacksamhet och vet, den största glädjen, den sanna lyckan är gemenskap.

Jaha, för en del var detta bara ett sjukt virrigt inlägg. Det kanske fick några andra att le. Det kanske peppar någon. Jag vet inte. Gud vet, och då spelar det faktiskt ingen roll att jag inte vet.

Varma kramar!

Saturdays are sleepingdays

Idag sov jag läääänge. Inte förrän nio vaknade jag. Och nu två timmar senare har jag inte ens gått upp. Slappt. Men såååå skönt. Idag ska vi till stan. Igår var vi i Ekerö city och käkade, handlade och hade det gött. Helger är en slapp uppfinning. Fint fixat Gud! Nä, nu ska jag slöa lite till. Puss på er!

Edit undrade över hur man postar brev hit:

Skriv ett brev.
Lägg i ett kuvert.
Frankera rikligt =)
Skriv:

Emilie lagergren
Kaggeholms Folkhögskola
17854 Ekerö

Placera i en gul låda på stan.
Och invänta svar från er dansande vän i sthlm =)

Puss på er

Krafs, shit about my joyful living

Min blogg är bara snygg på min dator. Vilket ju är tråkigt för världen. Men på min lilla dator är min blogg fantastiskt vacker. Och det är så jag ser den. Lite som en mamma älskar sitt fula barn. Så älskar jag min blogg. En dag ska jag göra om den. En dag ska den bli vacker. Få en makeover. Men inte nu.

Nu ska jag berätta för er, sagan om mitt liv i STHLM. Jag kom hit, för en vecka sedan. Typ. På natten. Fick nyckeln av världens bästa Astrid (Internatansvarig) Och hittade mitt nya hem. Sjövillan. Där jag numera bor, i ett stort rum med två av allt. Två sängar, Två skrivbord, två vita datorer, två flickor från göteborg. Hannah heter min roomie och hon är härlig, glad, cool, göteborgsk och rödhårig. Hon är bra. En bra roomie. Och vi är nog bra för varandra. Jag kan klart känna att Gud har en avsikt med vår placering. Vilket är fint. Tisdagsnatten var en dag med prat, prat och till slut sömn. Onsdagen var en heldag med lärakänna tema. Det behöver inte beskrivas mer. Det var spexigt. Skolans vicerektor är fantastiskt rolig. Torsdag och fredag dansade vi, jag är inte sämst. Jag är inte bäst. Jag är medel, jag är nöjd. Det går framåt.

På fredag afton kom mor och far, vi åt mat, åkte till ikea och jag fick alla mina saker! Äntligen blev mitt rum more like a home. =) Glädje. Lördag var jag med the familly hela dagen. Mysigt. Skönt. Söndagen gick vi till Filla (Ja, filadelfiakyrkan) på gudstjänst. Gustav Jannerland (heter nog så) preachade, det var bra. Det var kanske ett aningen showigt lovsångsteam. Men jag vet inte. Jag saknar min älskade hemförsamling så mycket. Jag saknar till och med psalmerna. Och Maurits kongoskämt. Men men.

Sen kom måndag. Och min söta klassvän från Älmhult ramlade och sträckte höften så hon vart tvungen att hoppa på kryckor och åka ambulans. Hoppar på kryckisar gör hon fortfarande. Sen kom tisdag. Och vi gick på skansen, åkte ångbåt och kollade på Christina Caprioli. Det var modernt. Och introvert. Jag var inte på humör.

Sen kom idag. Och jag vaknade. Och skolpastorn pratade om svininfluensan hit och dit. Och jag kände direkt hur sjuk jag var. Jag kan nog vara den mest hypokondriska av oss alla. Man vill inte ha svininfluensan här inte. Nej. Internatet skulle få panik. Sverige skulle få panik. Det skulle vara coolt. Hehe. Nu sitter jag här. Efter en dag med slottsbrunch, mål och förväntningssnack och mysig kvälls gudstjänst. Jag tänker på alla jag saknar där hemma. På hur Hannah, Carl och Lotta planerar tonår nu. På hur Edit laddar inför morgondagen i ES TEA 1. På mamma, pappa och Henke sitter där hemma. På min församling. På mina jobbarkollegor. På danslärarSara. På Sara och Manda i Aussieland. På Xara på sitt nya jobb. På Julia på Marre. På Anna på Glimåkra. Och på massa fler som jag inte törs omnämna i min blogg. Jag tänker lite på sjuka drömmar, Julias visdomsord och på Betel oxå. Men det är en alltför hemlig cliffhanger för att ni bloggläsare ska få veta... Den kanske återges i verkligheten någon gång. Men vi får se. Imorgon ska jag dansa Jazz, och Balett. YEAH!

Nu ska jag göra bankärenden. Och sen är det dags för So You Think You Can Dance. Jag vill att Jeanine och Evan åker ut...

She did went to whitemountainpark and watched cullbergsbaletten

Ja. Jag lever. Stockholm är fantastiskt. Jag har inte internet. Vi hörs. Kärlek.

So she said goodbye to the picturediary and then she died from there to a life above pictures. Above everything. And she turned her eyes upon Jesus.

And she was that sort of person who constantly lived in a suitcase

Väska. Packa upp. Tvätta. Packa ner. Så känns det som att mitt liv varit i ett år nu. Med korta avbrott av en faktisk garderob eller några hyllor och en byrå. Att placera allt på. Och i. Det känns som om jag lever i en konstant resväska. Och jag vet inte om jag uppskattar det. Jag vet inte om jag är en såndär som trivs med det. Men jag gillar att flytta på mig. Att se nytt. Att lära mig nya platser. Att bli hemmastadd på nya ställen. Jag bara ogillar att packa om och om igen. Jag måste göra mig av med många av mina saker. Så att mina väskor blir färre. Och varje packning mer överkomlig. För jag tror inte att jag är ämnad för att liv i stagnation (tack Staffan för att du lärde mig detta finfina ord), jag tror jag är ämnad för att liv i rörelse. Men jag tror inte heller jag är ämnad att leva med så mycket saker att de tillsammans samlar ett berg. Nej. Lönlöst. Nej, mycket saker är bara en börda.

Och en liten review. Jag har varit på läger. Lekt med mina konfirmander från Gråbo i en vecka vid havet i Halmstad. Sett ungdomar möta Jesus, ätit massa mat, lekt lekar, skrattat, gråtit, gråtit ännu mer för att mitt hjärta (med små inslag av Guds hjärta) gång på gång har krossats för att vår värld är som den är och andats in den befrielse som en vecka där vårt fokus bara är på Jesus, faktiskt ger. Och det är så lätt att älska Jesus då, och så mycket svårare när man är hemma igen. På väg till Sveriges största och mest sekulariserade stad. Men. Det måste gå. Det. Måste. Gå.

"Så fortsätt längta, hitta mod, våga hoppas, våga tro.

Tro på drömmen, ta ett kliv, vält den värld du lever i.

Och va en galning, var naiv.

Det är det som håller oss vid liv."

Nu drar jag!!

NU drar jag! Frizon 2009, here I come!

Imorgon 05.15 går bilen.

Det kommer bli fantastiskt!

Vi ses där...