Jag kommer aldrig mer fira jul i mitt hus. Det är en högst udda sak att inse.

just a note

3 bevis på att man har adaptat The Sthlm-lifestyle...

1. Man har glömt bort vad det innebär att folk först går av - sen går jag på på pendeltåg/spårvagnar vilket innebär att man bara rusar på när dörrarna slås upp, för så gör man ju på tunnelbanan.

2. Man tycker att ALLA går långsamt. Och blir ständigt tvungen att gå förbi människor bara för att man är van att ha bråttom.

3. Man går som vanligt över utan att kolla och får en chock när en spårvagn kommer dundrandes. Sådana transport medel ska ju hålla sig under jord.

update på ett informativt vis

Jag träffade unga fröken H igår. Det var en solskensstund, att vandra runt i vackra sjövik och dricka två liter te. Vi pratade massor, jag glömde bort att fråga minst hälften av allt jag undrar. Ett brev syster, ett brev kommer snart.

Idag far jag till stan för att luncha med min businesswoman. Har tänkt att träffa min stabila pimpinetta vän också i afton.

Vilken kalasdag!

I efterhand

I söndags var jag i Korskyrkan. Och för första gången sen jag kom till Sthlm kände jag mig som hemma. Jag hittade det där nya hemmet som jag så länge letat efter. Och med frid i hjärtat gick jag därifrån, vetandes att jag kommer tillbaka. Det är så vackert med storstaden, att man kan välja. Det är också det fina med småorten, att man vackert formas för att älska sin församling där. Korskyrkan hade allt det jag letat efter, kanske aningen för lite gamla, fast det tycker jag i och för sig alltid eftersom jag har en grav uppväxtskada från min vackra hemförsamling.

Men ja, Korskyrkan, fantastiskt.

Home sweet home. Jag ligger i min soffa å kollar på tv. Hemma. På riktigt. Och det är fantastiskt =)

Mail

Jag fick mail av min pastor today. Och allt blev solskensvarmt. Och jag log. Och saknade min församling så innerligt.

Okynnesbloggandet som aldrig motsvarar ens förväntan

Jaha, nu sitter jag här igen. Ska blogga. Utan egentligt topic. Konstigt. (Det är för övrigt väldigt stockholmskt att lite catchy väva in some english). Bra gjort Emm!

Idag har vi repat, har uppvisning, i ordets rätta bemärkelses, på lördag. Sen så har vi filmat (vi ska göra dansfilm, hur ballt är inte det? Wawoom). Jag, Emzor och Hannzor vart filmade av Pettson och Mickis och hitintills ser det KALASbra ut.

I övrigt har jag spenderat dagen med att äta, vika tvätt och sitta vid fejjan. Ja, världens mest händelserika dag, not. Menmen. Var i kyrkan i helgen, twice, både i Fillan och Immanuel. Det var kalasbra båda gångerna. Kommer bära med mig mycket i hjärtat från vad jag hört i helgen. Gud är god.

Nej, nu gör jag slut på lidandet. Okynnesbloggandet är över. Godnatt vänner.

Extreme makeover

It's a new day, it's a new day...

Nu kanske min vackra blogg är vacker för fler än mig. Grattis till er i så fall!

I övrigt så har jag för en gång skull duschat idag, wow.

Puss på er!

There's gotta be something more

Idag ringde flickan H hit, från en skramlig spårvagn, och mitt hjärta slog aderton extra glädjeslag. Nu längtar jag ihjäl mig efter henne. Men två veckor. Två veckor av innanlovetstress. Jag håller ut. Jag håller ut.

Skam höst nu

Solen lyser på ett höstmålat sverige när jag tar tåget från öst till väst, från bräckta öar till saltstänkta goa gubbar. Jag ler. Älskar tåg. Snart är jag hemma igen. Första gången på länge. Det är en konstig känsla och jag kommer mig för att sakna min kamera. Att ligga på rygg och ta fotografier av sekunder. En Julia som ler, en strand i Australien, röda blad och klarrött hår. Skratt. Jag saknar min kamera. Jag saknar dansen. Mitt rum. Och allt för hårt slår insikten mig, mitt hem har förflyttats. Blivit ett annat för en stund. Och jag böjer min rygg under skammen som jag själv ålägger mig. Du borde längta hem mer. Men det gör jag inte. Jag smyglängtar efter något annat. Och det gör mig både glad och ledsen. Jag vill drömma om en egen framtid. En fot som är fri att följa. Oavsett var. Och skammen knyter sig runt hjärtat. Och jag andas in nuet. Och ignorerar alla skamkänslor, är. Och det räcker. Det eviga varandet. Det underbara nuet. Och solen lyser på ett höstmålat träd.

Och hösten kom till Stockholm med.

Nu är det verkligen höst. Kallt. Regn. You name it. Höst är det. Och idag sitter jag och fryser i väntan på att mötet på new life ska börja. Och jag längtar tillbaka till min varma säng. Nej. Nu ska jag sluta gnälla. Om ni vill, skriv en kommentar om hur ni har det hemma! I wanna know! Kram