Bara ilska

Jag blir så arg. Så fruktansvärt arg. På brist på arbetsmoral, på fördomar gentemot utlänningar, på barnsliga beteenden, på oförmågan att tänka innan man gör, på oförmågan att planera. Jag blir så arg. Och hade jag inte fått brev från EvaMarie idag hade dagen bara vart en enda tillsynes ändlös och humorfattig stund. Men nu kommer kvällen. Och den får jag väl tro på då. Nu när jag har skrivit bort lite av min ilska.

Ibland brister det även för lilla mig, hur trevlig jag än tycks vara. På väggen hemma hänger en tavla med sanningen, varje dag är en gåva. Idag tycks vara en gåva av den art att man önskar men helst aldrig fått den. Men. Den kanske överraskar. Jag biter mig i läppen och har förtröstan. The best is jet to come.

vecka 47 i små ord

I måndags var jag hos doktorn, så nu är benhinnan frisk och doktorn massa mer rik. Gött.

I tisdags for Hannah å jag till Gamla Münchenbryggeriet och kollade på Kungliga Svenska Balettskolans avgångselevers slutproduktioner. Det var grymt. Vi gick hem med frågan "varför satte inte mina föräldrar mig i balettskola när jag var fyra?" klistrad på våra läppar.

I onsdags dansade vi på skolans kvällsandakt, sen for jag på cellgrupp i åkeshov, kom hem och såg på SYTYCD season 6. Amerika, vilket land.

I torsdags repade vi jazz och imprade loss totalt. Stina älskade det och vårt jazznummer blev fyra minuter extra. Love.

I fredags for klassen till stan, vi såg intermediaperformance, ÄLSKADE det. Resten av klassen avskydde det. Sen var vi i korskyrkan och repade inför andra advent. Sen hämtade vi våra klasskläder. Och kvällen bestod av att stolt spatsera i sina finfina mjukisdressar.

I går tränade jag. Så härligt. Sen for jag till stan. Köpta heta byxor och en sportbh på dyra dance and gymshop. Sen träffade jag Hannah å Axel. Vi åkte till bromma. Väntade på bussen. Drack kaffe. Kvällen hemma bestod av en hemsk skrämselupplevelse som slutade i tårar för min del.

Idag for jag till kyrkan. Korskyrkan. Bra möte. Sedan köpte jag hårfärg. Åkte hem. Tvättade. Städade. Åt. Bloggade.

Amen.

Västra skogen har sthlms längsta rulltrappa. Jag har varit där.

Pandemi 2009, nu kööööööör vi stockholm!!!!

Jag har tagit det. Jag har köat för det. Jag har läst på om det. Jag har tagit det. Vaccinet alltså. And things will never be the same again.

För övrigt kändes det lite idol-aktigt att köa. Där av titeln. Som bör läsas med Jihde imiterande röst.

Frid.