(Förlåt min bortskämdhet)
1. Den totala uppgivenheten inför en oviss framtid som jag gång på gång river ur Guds hand för att sedan stapplandes lämna tillbaka den och viska, jag har ingen aning, Du får bestämma.
2. Den enorma avsaknaden av träning och dans som infaller sig då jag inte har råd att ta julklasser och mitt fysiska tillstånd just nu är en blandning av hysterisk snuva och enormt rinnande ögon.
3. Min oförmåga att ge mig själv tid och samtidigt min apati inför att göra något alls.
4. Min stora längtan efter att bli lättare mixat med total ångest inför att falla in i dåliga mönster.
5. Perfektionshysterin, att jaga något som inte finns. Inbillningens kraft och allt annat nonsens. I julklapp önskade jag mig ett material men fick det inte.
Mitt liv är ett alltför komplext rutnät för att jag själv ska förstå. Jag vill inte ens försöka. Jag vill bara göra tre små saker med min tid, leva, älska och dansa. Allt annat är överskattat. (Ursäkta mitt gnäll)