Min snygga pointe

Måste bara skryta lite med min pointe =) enjoy! Förövrigt är det sjukt tråkigt att vila å vara skadad. Kram till er!

Notis, asking for a prayer

Älskade läsare, om ni orkar/vill/tror så släng gärna iväg en lite bön för mig och mina ben/benhinnor som för närvarande är illa däran och nära en inflammation. Vilket gör att jag inte kan dansa. Tack, ta hand om er! KRAM

Kallelsen.

Detta är ett inlägg om kallelse, en liten minnesanteckning mestadels för mig själv. För alla ni som läser och blir otroligt förvirrade av allt detta Gudprat, kallelsesnack och annat babbel, ja, jag vill gladeligen förklara om det är något ni undrar =) Annars, ta det för vad det är och gör vad du vill med informationen. =)

Församling. Ja, jag lurar på vad Gud vill säga med det men ja, församling vill Han nog säga mig faktiskt. Efter att ha varit i kyrkan tre veckor i rad och bara hört församlingspredikningar känner jag att Gud vill säga mig, församling.

Och ja, jag saknar in församling. Vill tillbaka. Vill leva i min församling. Andas med den. Jag har ju haft paus från den i två år nu. Och har nu nått abstinenspunkten. Jag måste ha tillbaka min församling. Jag har ramlat tillbaka till att jag ska vara i sjövik, gråbo, ja, min hemnejd. Jag hör till där. Jag ska vara där. Jag blir som en nunna när jag pratar om det, ni vet, man känner det där kallet. Ja, det känner jag. Den lilla församlingen på landet-kallet. Ja, så känner jag. Och om jag så skall överge alla andra passioner i mitt liv för att nå dit så skall jag dit. Även om det innebär att ge upp dansen. Ge upp utbildningen. Ge upp. Ge upp. Så ska jag dit. Jag måste dit.

Även om jag väl där kommer gråta, kämpa och slita. Vandra till graven utan att i världens ögon åstadkommit ett skit. Ja, jag är ledsen alla ni som hade storslagna drömmar om mig. Alla ni som tyckte att jag skulle bli politiker, lärare, pastor, dansare, ja, whatever egentligen. Jag skall bli församlingsmedlem. Det är mitt mål i livet, församlingsmedlem i en liten församling på landet. Allt annat blir en bonus. Ja, roligare än så blir det inte. Och jag vet att det kanske låter sjukt i era öron. Men jag kommer leva det liv Gud tänkt åt mig. Och i evigheten är det allt som räknas.

För alla er som läser och tänker, nu har hon blivit galen. Ja, det har jag nog. Om jag inte alltid varit det.

För alla er som läser och tänker, vem tror hon att hon är. Ja, jag är just som du. Ingens kallelse är bättre en någon annans. Men sök din!

För alla er som läser och tänker, JA! Lita på att jag räknar med er också för att vi långsamt skall bygga på Guds rike på jorden.

Ja, amen då ja.

Vardagsbestyr alt. Jag bjuder på poesi på fel blogg.

Kliv upp

Duscha

Klä dig

Klä om dig

Behåll ursprunget

Kolla kortet

Noppra brynen

Mascara

Mascara

Rosa kinder

Kanske den röda kappan

Nej

För röd

Tar den vita

Halsduk

Halsduk

Väska

Tar den lila

Skall jag ta den röda kappan

1108

KLOCKAN

Ormleggingsen

Nej

Jeans

Sneakers

Tunika

Vit kappa

Lila väska

Nej

Tar skinnjackan

Å röd väska

Knut på huvudet

Läppstift på det

Ut genom dörren

Klar

Vill du ha mer? Sagorosen

Nowadays upplaga 2

Måste blogga lite till. Är på ett enormt blogghumör. Ett bönesvar, några liter glass, te och nävar chips, en dusch och ett städat rum senare var jag redo att inta världen. Så det gjorde vi. Drog till LP och såg Livet är underbart (pappas älsklingsfilm). Drog till Björken och lämnade filmer (bl. a Crash, även det en film med massa minnen etsade vid sig). Drog till Kastanjen och drack te, lekte Stad och Land (jag tänker på tonår ute i Hjällsnässkogar) och myste till det.

Ja, det var min kväll. Det vart en utflykt till slut. Efter all självömkan mådde jag bättre. Gud gjorde mitt öga rent. För evigt tacksam.

Imorgon blir det sunday service, som alltid. Älskar att gå på gudstjänst. Så det ska jag göra, i New Life hade jag tänkt. Om inget oväntat händer. Och sedan ja, kanske en kaffe. Kanske inte. Nu ska jag sova. För mötet börjar tio imorgon och jag far åtta från kagge.

Farväl

Nowadays

Nu skall jag snart kliva in i duschen. Mestadels för att jag hoppas det är lösningen på mitt öga. Mitt öga är nämligen intaget av ett elakt damm som vägrar försvinna. Men nu ska jag duscha bort det. Ja.

I övrigt. Vad vill jag säga? Helgen förväntas fortsätta i detta sakta mak den börjat i. Inga extravaganser. Sova, vila, snuva, hosta, gråta, ja allt som hör helgen till. Jag hade kanske hoppats på någon slags utflykt idag men jag torr inte hälsan tillåter. Man kan inte visa upp sig i alla skick. Nej.

Ja, jag hade kanske önskat mig en kram trots att jag är sjuk. Te på sängen och någon som tog lite extra hand om mig. Som alltid när man är sjuk och inte hemma. Men, man kan inte få allt här i världen. Så, nu skall jag duscha. För hundrade gången kastar jag iväg en liten egobön till Gud, gör mitt öga rent och helt. Amen. Dusch.

Hitta hem

Jag trivs alltför bra här hemma för att vilja byta ut det. Jag sitter fast här. I miljoner trådar. Och jag vill inte ryckas upp.

Jag kommer hem igen.

Snart.