Just for now

Just nu.
Skriver kalendern full av aktiviteter inför hösten.
Tar kanske på mig för mycket.
Antagligen.
Kommer få tacka nej till hälften sen.
Men det känns vackert nu, att för en gångs skull, få säga, jag kan.
Jag är faktiskt ledig då.
För jag brukar inte kunna göra så.
Annars, ja, jag saknar Emma.
I övrigt är nog livet faktiskt ganska fantastiskt.

Just nu.

And the sun began to rain

I fem dagar levde jag med Lotta i Örebro. Träffade alla dom där jag saknat och inte träffat på hela sommaren. Vi kallar det kaggevännerna. Jag gick på möten och nästan inga konserter. Är dålig på det där, med konserter alltså. Föredrar att lyssna på ett seminarium, ta en fika och bara vara istället. Avundas lite dom som kan se charmen i trängseln, värmen, ljudvolymen och allt det där andra. Ibland önskar jag att jag vore lite mer som Lotta, en tvättäkta konserttjej.

Efter Örebro landade jag hemma, for vidare till Linkan och en finfin sjövillanreunion. Vi pratade och pratade, åt och åt och gjorde ja, precis det som behövdes efter en sommar på skilda håll. Umgicks. Hann se Linköping också, jag och Linnea blev smått förälskade i denna fagra studentstad mycket tack vare exemplariskt guidande av Annika och Elin. Det var två fina dagar. Nödvändiga, härliga och stundtals smärtsamma. Kändes otroligt overkligt att säga hejdå till Elin som nu flyttar för tre år i Tyskland och Linnea som ska spendera tre månader i Kongo.

Jag har hunnit med två dagar i Tranås också. Och ja, jag har flängt omkring som en tok. Har sett Tranås, åkt tåg genom vad som kanske kan ha varit hela Småland. Åtminstone från väst till öst. Har varit hemma hos Ida och pratat om alla bröllop hon gästat och jag inte gästat. Ätit thaimat och pusslat pussel. Blivit besegrad i bowling, som alltid. Och helt enkelt haft fantastiskt roligt. Småland är fantastiskt.

Idag tog jag farväl av Linda som lämnar Gråbo för ett år på Hawaii. Väldigt mycket hej och hejdå i mitt liv just nu. Imorgon jobbar jag en vecka till innan skolan börjar. Jag längtar. Både till jobb och skola och att få något som kan liknas vid rutin. Nu har jag skrivit lite väl många ord. Segläst inlägg. Okynnesuppdatering. Adjö.

Diagonalt

För er som undrar vad jag gör ägnar jag dagarna åt att åka tåg. Tvärs igenom Sverige. Med musik i öronen och långt från datorn. Jag skall berätta en annan dag.

Recharge

Hemma. Ladda om. Sova länge. Städa. Packa om.

Hemma, efter tre intensiva dagar med fina Lotta på bästkusten. Vi hann dinera hos Fia, inspektera Halmstads finfina tradition Ljusfesten, fara till Höganäs, klättra längst ut på udden vid Kullens fyr, äta hysteriskt med pannkakor, sova på ett kalasmysigt bed & breakfast utanför Ängelholm, besöka otaliga loppisar, second handbutiker och antikvitetslador, äta kött och toppa med ett ullaredsbesök. Ja, det var stundtals hysteriskt. Men enkelt något av det roligaste jag gjort på länge.

Imorgon. Örebro.

Betrakterskan

Idag såg jag ljuvt lila orkidéer i fönsterkarmen när jag desperat letade efter nycklarna. Igår skymtade jag blårosa skyar ovan betonghusen när jag körde bilen hem. Jag ser smärta i dina ögon, tårar när du minns och rädslan när du drömmer. Jag ser bitar av ett pussel jag inte själv kan pussla. Jag ser små gula blad i mossan när vi går i skogen. Jag ser och varje gång mina ögonlock sluts sparas nya bilder i mig.

-En liten sekund som du vill fotografera, i ett andetag finns den inte mera.

Nycklar tenderar att bara falla mellan mina fingrar

Jag har gjort det igen. Slarvat bort mina nycklar. Förlagt dom på ett ställe bara Gud vet om. Och hur jag än letar så hittar jag dom bara inte. Ja. Illa.

Annars, en lägesuppdatering kanske? Idag är jag ledig, igår jobbade jag, imorgon jobbar jag. Så var det med den saken ja. Om ett par dagar är det frizon och jag taggar för Örebro. Skall bli alldeles fantastiskt att träffa uskavibruden och ikeaemma igen.

Halvsegt blogginlägg detta ja. Men idag skiner solen, och jag lämnar internet för det verkliga livet.

Bla bla bla

Jag hittade igen. Som jag saknat. Jag hittade igen.

Tack gode Gud.

Du gav mig orden tillbaka.

Hjalmar Söderberg

"Jag vill så mycket som jag helst inte skulle vilja att jag ville. "