Pack your bags (again)

Vi flyttar. Från himlen ramlade en finfin lägenhet och på fredag flyttar vi in. Nya äventyr börjar nu, det här blir spännande.

Jag sväljer stoltheten.
Förlåt.
Jag saknar dig.

Lördagmorgon

Michael Johnson igår i Partille var livets konsert. Och ja, jag uppskattade Folk också. I vilket fall så var det en fin stund. Lotta vart glad. Det viktigaste.

Idag jobbar jag, imorgon jobbar jag och sedan börjar skolan igen. Hektiskt schema just nu. Men som man väljer får man också stå till svars. Och det lönar sig aldrig att klaga. Fast det har jag inte lärt mig riktigt än.

Jag hoppas jag får träffa Hanna en bit i helgen. Det vore fantastiskt.

Indestructible

Jag och Evelina har mycket lika musiksmak. Underbart. Ikväll ska jag överraska Lotta och ta med henne på livets grej. Ja. Vad annars har jag att säga? Skulle kunna skriva miljoner ord, som... alltid. Men i ärlighetens namn har jag inte så mycket mer att säga.

"Du förvånar mig. Får mig för en stund att tappa kontrollen, det läskigaste jag vet. Jag kanske låter kaxig, kanske låter dryg. Jag är livrädd. Och vet inte riktigt hur jag ska hantera det här. Jag trodde du hade glömt mig. Men nu står du plötsligt framför mig igen. Och som vanligt håller inga murar jag byggt upp, på två sekunder rämnar allt. Och jag gläntar på dörren, kikar ut bakom, livrädd och kaxig. Vad gör jag nu, frågar jag. Men vad jag egentligen undrar är ju, vad håller du på med? Egentlligen."

Allting har sin tid

Okej. Ny vecka i mitt liv. Och jag har inte skrivit något här på många dagar. Men nu, nu är det tid. Så, första veckan på bibelskolan bestod av en informationsdag i måndags när vi matades med så mycket info att ja, hälften vore nog. Men tja, jag har nog redan glömt häften. I tisdags for vi till Lysekil, en finfin fiskarhåla belägen på bohuslänska kusten, där spenderade vi alla timmar till torsdag eftermiddag. Vad vi gjorde, tja, lärde känna varandra, pratade, drack kaffe och hade det allmänt trevligt. Inte illa alls.

Hela fredagen och lördagen var vi lediga och idag blev vi så fint presenterade för församlingen i smyrna. Ja, det är min vecka. Jag fascineras av att alla ständigt frågar vart jag bor, för tillfället en komplicerad fråga att ge svar på. Och som aldrig för längtar jag efter ett hem att kalla mitt, en plats att bjuda folk till och ett ställe att få landa på. Jag drömmer högtravande drömmar om hus på landet med stora trädgårdar och knarrande golv.

Och. Jag lär mig långsamt leva, och vara nöjd, med det jag har. Jag lär mig att tänka allting har sin tid, och det gigantiska huset har inte sin tid nu.