Million pieces

Allt är oreda. Alla saker är i tusen lådor och aldrig i den man först trodde. Det kallas att flytta tror jag. Annars är lägenheten fin och jag trots allt nöjd med att ha skaffat mig en ny hemstad.

Jag nådde brytpunkten. I hallen i det som är mitt själsliga hem. Hon sa, du kan inte göra såhär. Och jag visste, jag kan inte leva såhär. Och jag gick därifrån med känslan av att det måste bli förändrat. Jag kan inte prestera mig till ett värdigt liv. Jag vet ju det. Ändå lever jag som om jag inget visste. Jag nådde brytpunkten, skärningspunkten, och miljoner bitar behöver bli färre. För jag kan inte leva så. Nu när jag har nått brytpunkten.