Rosa

Det är ren och rosa ironi att hitta hem två månader innan man far tillbaka till Hemmet. Det är ironi att du pratar om svanar med mig. Det är ironi att jag är för rädd för att gå, för rädd för att stanna. Mitt liv är rosa. Mitt liv är ironiskt. Men däremellan är det fridfullt och helt och hållet härligt. Jag gör som du, avslutar klämkäckt och jag avskyr mig för det.

Solmonster

Vårsolen lockar fram allt möjligt ur människorna i min omgivning. Det lockar fram hoptrasslade ben som sedan i lysrörsljuset förnekas. Det lockar fram barfotapromenader och diverse nakenchocker. Det lockar fram svanar som håller ihop livet ut. Det lockar fram båtturer och handståenden. Det lockar fram snuva och host. Förkylning och enorma tårar från ögon och himlen. Faktumet kvarstår att vi lever ett liv där vi efter fem månaders totalmörker är sådana solmonster att vi gör vad som helst i solen. Är det Svensson? Ja. Men det har sin charm.

Och våra grannar har grillat galet mycket. Vi funderar på att stjäla grillen.

Ett morgoninlägg för alla nyfikna på min natt

Känslan av att "Ja, du gick och la dig klockan två inatt" sitter kvar i hela kroppen. Jag reser mig i sängen och dunsar ner igen av ett brutalt blodtrycksfall. Lyckas långsamt ta mig upp till sittandes, konstaterar att jag har sovit i knappa sju timmar och nu håller på att förgås av hunger. Jag börjar internettörstigt att blogga. Sunt.

Det känns som om jag festat hela natten, haft högklackat och skrattskrikigt på dansgolvet. Men jag har bara varit på Bounce. Och kommit hem sent. Kära lilla jag är inte skapt för dessa sena nätter. Vid halv ett är det nog för mig. Jag föredrar ändå att gå upp på morgonen, vid halv nio är lagom. Jag känner mig fantastiskt gammal, eller kanske fantastiskt ung. Either way, så känns idag just nu ganska energifattigt. Men kanske just för att jag borde gå och äta min mat, dricka mitt kaffe och sätta mig på altanen i solen. Ja. Överge datorn nu.

Adjö

Litteraturkritikern spyr galla på filmvärlden.

Om man hade obegränsat med studiestödspengar och dessutom inget som helst driv att göra något vettigt med sin tid här på jorden skulle jag läsa lingvistik och litteraturhistoria. Så skulle jag gotta mig i svenska språket riktigt ordentligt, ta på en basker och dricka kaffe med mina läslusarvänner på ett gammalt kafé i Göteborg. Ibland slås jag av hur mycket jag älskar språk. Framförallt de ädla äldre språken, franska, latin, grekiska. Språk med fin klang och viktig plats i historien. Äldre engelska funkar fint också och sisådär hundra år gammal svenska. Ja. Språk. Bästa bitarna av skolan var alltid språktimmarna. Helst svenska, sedan engelska och till sist franskan.

Värst är när man tvingas se på film istället för att läsa en bok. Finns det något värre? Tveksamt. Nog för att jag tycker om film väldigt mycket men böcker är FANTASTISKT. Och man kan aldrig göra film av en bok utan att på något vis ta udden av den historia som berättas. Värsta exemplet på länge på just detta är Slum Dog Millionaire. Underbar film, underbar bok, men två helt olika vinklingar av samma historia. Jag läste boken först och jag uppskattar verkligen filmen, det är bara det att det inte är samma historia. Och sådant förstör lite. Trots att det är en bra film och en bra bok. Så jag har för regel att inte se filmer om jag tycker boken är bra. Låt den rätte komma in är ett sådant exempel, jag vägrar se filmen för boken är underbar. Och ibland är film ett så ovärdigt media. Slafsigt liksom. Litteratur blir inte riktigt så, det är mer svart eller vitt, bra eller dåligt.

Ja, nu har jag frossat i att vara litteraturkritiker som avskyr film. Det är en fin känsla. Känner mig konstnärlig. Känner mig käck. Känner mig lite mer konstnärlig än resten av världen. Bäst att laga mat och tvätta tvätt så jag landar på jorden igen. Högmod går före fall har jag hört det sägas. =)

Om att stanna i en värld som går, om hjärtslagen som slår.

Jag förstår inte er som längtar utanför Sveriges gränser. Jag tänker att det vore häftigt med ett hjärta som slår för något man inte vet om. Jag vet inte hur det känns, således tycker jag det är fascinerande. Själv slår mitt hjärta för Sverige. Inget jag kan göra åt, inget jag egentligen vill göra så mycket åt. Jag trivs med att stanna hemma. Jag vill nog lite vara hon, tjejen som stannade kvar. För alla andra drar ju. Själv längtar jag tillbaka. Inte på ett dåligt vis, tvärtom, jag tror bara det är min plats på jorden.

Men ja, jag tycker att det är häftigt att längta utanför Sveriges gränser. Jag tycker det är häftigt att höra om hur man far till alla jordens hörn för att predika evangelium, själv brottas jag med hur jag ska våga säga till kvinnan på Ica att hon är älskad av Himlarnas Konung. Jag tycker alla missionärer är otroliga, på ett bra vis. Jag mest bara inte förstår (jag ber om ursäkt för språket). Men det är fint med mångfalden, fint med det brokiga, fint hur vi alla tillsammans ändå är familj. Det är fint, det är Guds verk, vi är enade, inte likadana. Jag stannar hemma, du åker iväg, vi jobbar ändå åt samma håll.

Amen.

Sugar, och annat läsbart.

Böcker är en skum passion jag har. Jag gillar att läsa för all del, men jag gillar nästan böcker än mer. Lukten, papper mot fingrarna, överfyllda bokhyllor. Jag fullkomligt älskar bibliotek och drömmer om att någon gång kunna spendera mycket tid sittandes på just ett bibliotek. Har ni tänkt på hur gott bibliotek luktar? Och på hur tyst det är? Och på hur kunniga bibliotekarier är? Så, älska ditt bibliotek!

Mitt senaste fynd vad gäller mina egna läsupplevelser sammanfattas enklast i en lista:

Bästa bok: Får jag säga Bibeln? Jag säger Bibeln. Helst en fin mix mellan folkbibeln och 2000. Och skönlitterärt så finns det många fina exempel, jag brukar säga Hemlängtan som är en ungdomsbok jag läst mången gång. Men även min samlingsvolym med MIMMI böckerna är en favorit.

Läser just nu (skönlitteratur): Sugar. Har bara läst början men gillar det redan, SPRÅKET! Helt underbar berättarstil. Ja, den handlar om 1800-tals London. Och Sugar.

Läser just nu (biografi, andligt, religiöst, personligt osv): En blandning av Den Oemotståndliga Revolutionen och Förlorad Förundran. Båda två klockrena. Kan inte riktigt med att förklara då det krävs en massa ord. Men ja, läs dom!

Nuvarande andaktsbok: Under Ytan, ja, det känns konfa. Men jag gillar det ändå. Känns skönt att få föreslagna bibelord varje dag. Och underbara andaktstexter. Ja. I kombination med min konfabibel som är nött och stött och fullkomligt underbar.

Senaste litterära inköpet: Två julmagasin från kanske sextiotalet med fina omslag och ännu vackrare artiklar om julens budskap i ett kallt Sverige.

Vill läsa: En bok med Strindbergs brev ligger på hyllan och värker. Borde ju bli vän med August. Annars känns en repris av Stolthet och Fördom som ett klockrent val så här i vårtider. Min klasskompis önskar också att jag läser en bok han givit mig. Det blir en tävling där. Jag hör av mig om vem som vinner.

Godnatt!

Skämt?

Det är något av ett skämt hur vi hela bunten vill bli socionomer i Göteborg. Skrattretande och underbart. Jag gillar hur vår bubbla fungerar. Jag har förstått att det tar slut, nu biter jag mig fast.