Ursäkta min stötande titel på inlägget men jag är så less. Har sträckt mitt lår och det gör otroligt ont och jag kan inte dansa ordentligt. Jag blir så arg. Sitter med en tröja virad runt för att hålla det varmt men det gör nog varken från eller till. Och det gör ont. Och jag blir arg. Och då gör det mer ont.
Och jag vägrar skippa dansen för idiotbenets skull. Nej, här ska dansas tills det inte går att gå på benet. Jag ska dansa bort sträckningen. Men det går väl inte. Tyvärr. Vila och åter vila är vad som ordineras. Men det är ju så otroligt trist.
Ja, over and out!
PS Idag kaxade jag och stod upp mot en busschaufför. Sara vet vem det är om jag säger Lisebergskaninen... Det var en modig gärning. Hahaha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ajaj, lilla emelie då. får hoppas att det fixar sig massa snart så du kan dansa o va glad.
SvaraRaderasjung o dansa för herren av hela ditt hjärta. står det inte något sånt i bibeln? hm. jaja.
eh. krya på dig kanske man inte precis kan säga men du vet jag menar!
kramar
stackare!!
SvaraRaderahaha, nej! vad gjorde/sa han nu?? han ar saaa laskig!
Edit: Tack du! =) Förstår hur du menar! Och ja, det står en massa om dans i bibeln, seminarie om det innan vista den 28/3 =) KOM! =) Like you a lot!
SvaraRaderaSara: Jo, jag skulle ta bussen från dansen. Jag står nära trottoarkanten och väntar. Och bussen kör såååååå nära, hans däck bokstavligen stod på trottoaren. Trodde jag skulle bli påkörd av bussen. Jag blev arg. Så, när jag kliver på bussen stirrar jag stint på honom (Lisebergskaninen) och säger: Jaha du, närmare kunde man inte komma. Med tonfall som om jag vore den kaxigaste och coolaste av människor. Han såg förlägen ut och sa: Eh, nej. Jag åkte hela vägen hem till stugan med ett fett leende på läpparna. Jag vann! Hahaha.
hahaah!! så rätt!! du äger
SvaraRadera