Nu är jag hemma efter Tre Dagar i JKPG (var ju borta fem dagar totalt dock, inte alltid logiskt). Var i Vara och hälsade på och insåg hur mycket jag älskar Teamläger. Fick ont i hjärtat av kärlek (har varit mycket sånt på senaste tiden). Träffade alla mina underbara konfaflickor och alla mina underbara konfakillar, träffade Marcus och Isak och Frida oxå och en drös med andra som man "liksom bara känner". Det var kvällsmöte och det var morgonseminarie, allt var så bra så. Många gamla på kvällsmötet, jag älskar gamla människor. Speciellt coola kyrktanter ala Svea som bakar tusen bullar, stickar hundratals sockor och är allmänt hurtiga. Dom är mina idoler, jag står förundrad över deras kloka ord, kunskaper och husligheter.
Sedan, ja, TRE DAGAR!!! Konferensen var underbar! Underbart dansmöte på fredagen, och sån Guds närvaro. Det var underbart och en nåd att bara få vara där. Att dessutom få tjäna och hjälpa till förgyllde ännu mer. Ja, alla ni som inte var där. Ni missade något. Det går inte att förklara i ord, men jag åkte från JKPG med något nytt inom mig. En ny renhet, en ny känsla, en visshet om att fått något nytt under dessa dagar. Något som består.
Ja, nu är jag hemma igen. Imorgon är det skola. Sedan ska det pluggas på onsdag och på torsdag är det dags för KONFALÄGER!!! Jag kan inte hjälpa det, jag älskar läger. Det är magiskt. Man binds till varandra på ett läskigt och underbart sätt, hjärtan öppnas och Gud berör. Så är det. Och jag älskar det. Himmelriket kommer vara ett konstant läger. =) Utan magsjuka. =)
Bestämde mig idag för att söka lite roliga skolor till nästa år. Härnösands folkhögskola, Kaggeholms folkhögskola och Lunnevads folkhögskola. Alla med danslinjer. Vi får se vart det bär.
Ja nu ska jag laga frukost och sen ska jag packa upp. Kanske diska. Kanske duscha. Ja, lov är lov, vi får se vad som händer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du är så underbar! önskar att jag kunde träffa dig mer!
SvaraRaderadet är helt klart något speciellt med läger o det värker i mitt hjärtat bara av att tänka på konfaläger. asså. hjälp. jag som brukar ha så enkelt att fatta mig i ord finner inga.
nej du emilie, du skall vara min förebild! jag vill också bli konfaledare!!! konfaledare ut och in. det är ju min enda räddning nu när jag kommit på att jag inte får konfas igen (jess o jag går ständigt runt och är sura på oss själva över att vi inte kuggade på konfaprovet så att vi skulle varit tvugna att OMKONFIRMERAS! det skulle ju varit det ultimata).
jag måste ju ge igen allt det jag fått.
men jag antar att jag måste "växa till mig lite" innan den drömmen kan gå i uppfyllelse. det är hårt att vara ung. man får ju göra inget ju! men men. jag växer väl antar jag. blir typ klok. eh. ja.
många kramar. vi ses på vista :)))