Andrea sa till mig som det var

Jag har inte skrivit på länge nu, vilket min härliga väninna Andrea så vänligt påpekade häromdagen. Så därför skriver jag lite nu. Om ni nu har undrat. =)

Det är mycket som hänger i luften nu. Framförallt min höst. Aset till höst är nämligen ruggigt obestämt. Och det är ju ganska så illa. Ur världens mått mätt. Själv är jag som vanligt övertygad om att Gud kommer leda. Och jag ber att Han ska ordna så att jag kommer in på Kaggeholm. Men tja, det är en ganska egoistisk bön och kanske inte alls Guds avsikt. Så, vi får väl se. Leda kommer Han ju göra i vilket fall. Men tja, min höst stör mig lite. Men inte så farligt. Det löser sig. Som sommaren har gjort. Gud är fin på att fixa, det är lite Hans grej =)

Nåja, en annan löshängande sak är vecka 25+26 och det som ska hända då. Som är lite hemligt än. Jag väntar på ett brev från en skola som ska avgöra om jag ska till Stockholm den 11/6 eller ej. Det spelar lite roll för det som är hemligt. Sen så kan det ske. Typ om någon dag eller så. Tills dess håller jag på det.

I helgen (ja, sedan i onsdags) har jag varit på Skaut. Glömmer alltid bort hur bra det är att vara där. Underbara människor. Fast i helgen kom jag på mig själv med att verkligen inte förstå, varför har vi inte andakt? Varför ber vi inte ihop? Det är så galet konstigt hur 15 kristna människor kan samlas i fem dagar utan att göra det. Nej, jag förstår knappt att jag skriver detta. Nej.

Nåja, i övrigt så har den senaste tiden bestått av att förstå att jag ska flytta från stugi, att vara på skaut och ändå inte vara med nästa år och att tja, inse att jag är så oplanerad. Har ingen aning om det mesta nu. I juli börjar jag jobba, då blir det struktur. Tills dess håller jag stenhårt i min almanacka för att kunna guida mig genom vardagen. Och frizon. Var gör jag med frizon? Eller scoutläger? Ja, jag vet inte. Beslut som borde fattas. Men jag orkar inte.

Det är tur med Andrea då, för hon säger av någon sjuk anledning alltid som det är. På ett behagligt vis. Jag tror det kallas att hon känner mig. Och även om jag inte alltid vill/tycker att hon har rätt, så har hon lik förbaskat alltid rätt. Hon är klok den flickan. Det är nog just därför, hon kan säga som det är.