update.2.0 (vuxenlivet suger)

Min nya vän är Post-it lappen. Har tapetserat en vägg med post-its och har nu lite mer ordning på mitt liv. Känns bra. Det har varit ett sånt kaos. Det är läskigt att vara vuxen. Tycker inte alls om det. Hade lätt förlikat mig med att vara sju år igen och ovetandes om allt jobbigt som det innebär att vara vuxen. Mest av allt hatar jag allt som har med pengar att göra. Det är svinsvårt. Det är läskigt.

Och jag är sjukt dålig på det (avskyr nästan allt jag är dålig på). Igår satt jag gråtandes och arg och försökte klura på hur jag ska överleva ett år i sthlm, varför jag har en mobil som kostar så mycket och försökte övervinna min rädsla för studielån. Lyckades inte direkt.

Men ja, post-its är min vän nu, för nu ska det bli ordning på torpet. Jag ska börja mitt ordningsamma liv med att be för dagen, sen ska jag jobba, sen ska jag jobba mer, sen ska jag vara ledig... Onsdag är min lördag. Då ska jag sova. Och reda ut mitt liv.

Och ja, nu är bloggen back from the vacation. Så välkomna tillbaka!

vacation now

Bloggen tar semester ett tag. Tills jag orkar skriva igen. En vecka eller så =)

Tills dess, njut av att göra ngt vettigare =) eller läs min andra blogg om ni vill läsa dikter och annat trams i några dagar.

Frid!

Kraftkvinna - that's me

Jag har idag lärt mig något nytt. Yeah. Det är sånt jag gör. Lär mig. Ständigt. Idag har jag lärt mig att klippa gräset. Med en gräsklippare. Ja. Det är sant. (Både att jag aldrig klippt gräset tidigare i mitt liv, och att jag nu lärt mig).

Känner mig som en riktig kraftkvinna. En såndär som kan saker. En militant feminist som kan allt själv. Som dödar spindlar, läxar upp taskiga barn och klipper gräset. En såndär snusförnuftig och vis kvinna. Som kan göra sylt, virka tofflor och baka bullar utan recept. (Fast det kan jag inte.)

Men det tar sig. Jag kan klippa gräset. Ett steg närmare den ultimata kraftkvinnan.

Amen.

for now (om att bara vara och egoistisk)

Jag är hemma igen. Efter en fantastisk hönövecka. Bodde i en liten båt med tre underbara tjejor. Var på möten. Fikade. Hängde på Nimbus. Skickade sms. Ja. Levde. Och nu är jag hemma igen. Lever ganska bra här med. Kör bil. Sover. Jobbar. Lyssnar på Chris Tomlin. Har tre veckors jobb framför mig nu. Känns seriöst. Vuxet. Unlike me. Sen blir det frizon. Ja, jag har bestämt mig. För att när jag klurade på det, var det det som jag insåg att jag nu behöver. För att jag måste få bara vara en vecka till i sommar, och inte vara förebild, käck och hurtfrisk. Men sånt är fult och egoistiskt att erkänna så det gör jag inte. Och jag vet, jag är väl slö och lat då. Som inte åker på scoutlägret och älskar människor och berättar om Jesus. Men jag är försiktigt varse om att jag nog inte är stark nog än. Men jag vet inte. Jag är nog bara egoistisk.

Det är en råtta på mitt tak. Hör hur den springer och gnager ovan för mitt huvud. Jag gilla såna ljud. Typiska hus-ljud. Hur ska det gå att flytta från detta hus? Nu ska jag dock fortsätta leva denna måndag. Ha en vacker dag.

Byebye

Farväl skogen, Hej havet!

Idag far jag, en veckas semester.

Hönö, here I come!

Ha en härlig vecka alla, nu ska jag umgås med vänner, havet och mest, Jesus!

Kram

Lilla du - syndromet (eller, jag hatar att ringa till doktorn)

Jag vet att många människor ringer till vårdcentralen för löjliga, låtsasåkommor. Men. Jag förtjänar att bemötas med vänlighet och på allvar när jag ringer till mr doktor för att säga: Ge mig medicin för min allergi tar långsamt död på mig. Då vill jag inte ha någon som säger: Lilla du, den medicinen är inte så bra att ta, det är bättre med den du redan har. Ta lite av den. 

Kära doktor, jag TAR min medicin. Den hjälper INTE. Så snälla, rara du. Ge mig kortisontabletter, nu. För att vara såhär allergisk är minsann inte bra det heller. Jag har varit allergisk sen jag var elva, jag kan min allergi. Så snälla, jag är ingen lilla du som det ska daltas med. Jag vill bara ha en medicin som funkar. Punkt. 

update waahwoom

Det är officiellt. Om två månader är mitt hem inte längre mitt hem. Ja, jag hatar det. För man säljer inte saker med hjärta bara för vinsten. Men, mina föräldrar är av en kapitalistisk art som jag är skadad av men ständigt försöker slå mig fri från. Hur som helst, huset skall säljas. Och jag ska flytta till Stockholm. Och mor och far till nånstans som dom inte vet själva ens än. Mitt rum ska bli någon annans rum. Vardagsrummet ska bli någon annans vardagsrum. Mitt barndomshem ska bli någon annans hem. Och det suger. Man ska bo på landet, så är det. Man ska inte bo i en butikslokal i Majorna eller i en lägenhet i/på Eriksberg. 

DET SKA MAN INTE. Oj, stora bokstäver. Jag är inte ens så arg. Eller jo det är jag, på mitt förtryckta, veka, fega vis. Eftersom jag är enormt dålig på att vara sådär häftigt och coolt arg. Dålig på att skrika, slå i saker, gråta och vråla. Jag är för mycket mes för det. Jag är en Suck-Fia. Jag suckar av ilska men gör sen inget mer. Vilket oftast resulterar i att man inte vet att jag är arg. Någon gång ska jag våga ha ett häftigt humör. Jag ska bara lägga på mig lite mod först. 

Ja, hur som haver, nu ska jag gå ut och sola eller kanske simma en sväng i sjön. Frid! 

jag har en dålig stund (+lite ord om Perth)

Jag har en dålig stund som jag inte riktigt vet vad den beror på. Kanske för att jag allergisk. Eller för att jag är sjukt ovan att bo med min familj efter ett år i stugan. Eller för att jag inte har ngn koll på mina två semsterveckor som är kvar. För att jag inte vet var jag ska bo på Hönö och inte valt mellan scout/frizon än. Eller för att jag inte orkar göra någonting. För att jag kan ligga i min säng och bara glo. Jag vet inte. Men om ni undrar varför bloggen och allt annat tekniskt i mitt liv ligger lite nere, så är det därför. 

Nu ska jag berätta om Perth. VILKEN SEMESTER! Efter massa flygning landade jag på flygplatsen och Sara var där och välkomnade mig med en finfin hawaiikrans =) Great! Sen spenderades dagarna med sömn (för min del, för Sara gick upp earlyearly), klappandes djur och upplenades finfina Perth. Vill ni ha mer detaljerad info kan ni ju läsa vad Sara skrivit, hon är bättre på att blogga än vad jag är =) Bra hade jag det i alla fall och det var mycket spännande som hände.  Framförallt fick jag umgås, prata och hänga med Sara. Vilket gjorde resan mödan värd!

Bjuder på en sunsetbild från aussieland, lovely! Kram på er!