Väska. Packa upp. Tvätta. Packa ner. Så känns det som att mitt liv varit i ett år nu. Med korta avbrott av en faktisk garderob eller några hyllor och en byrå. Att placera allt på. Och i. Det känns som om jag lever i en konstant resväska. Och jag vet inte om jag uppskattar det. Jag vet inte om jag är en såndär som trivs med det. Men jag gillar att flytta på mig. Att se nytt. Att lära mig nya platser. Att bli hemmastadd på nya ställen. Jag bara ogillar att packa om och om igen. Jag måste göra mig av med många av mina saker. Så att mina väskor blir färre. Och varje packning mer överkomlig. För jag tror inte att jag är ämnad för att liv i stagnation (tack Staffan för att du lärde mig detta finfina ord), jag tror jag är ämnad för att liv i rörelse. Men jag tror inte heller jag är ämnad att leva med så mycket saker att de tillsammans samlar ett berg. Nej. Lönlöst. Nej, mycket saker är bara en börda.
Och en liten review. Jag har varit på läger. Lekt med mina konfirmander från Gråbo i en vecka vid havet i Halmstad. Sett ungdomar möta Jesus, ätit massa mat, lekt lekar, skrattat, gråtit, gråtit ännu mer för att mitt hjärta (med små inslag av Guds hjärta) gång på gång har krossats för att vår värld är som den är och andats in den befrielse som en vecka där vårt fokus bara är på Jesus, faktiskt ger. Och det är så lätt att älska Jesus då, och så mycket svårare när man är hemma igen. På väg till Sveriges största och mest sekulariserade stad. Men. Det måste gå. Det. Måste. Gå.
"Så fortsätt längta, hitta mod, våga hoppas, våga tro.
Tro på drömmen, ta ett kliv, vält den värld du lever i.
Och va en galning, var naiv.
Det är det som håller oss vid liv."
det e så bra det du skriver gillar din blogg måste jag säga =)
SvaraRaderahoppas det går bra att packa vännen. önskar att du kunde packa med mej i någon av dina väskor men då skulle det bli ett allt för stort berg, och många komplicerade samtal på din skola när de upptäcker att du har ett däggdjur med på två korta men väldigt bra ben.