Min blogg är bara snygg på min dator. Vilket ju är tråkigt för världen. Men på min lilla dator är min blogg fantastiskt vacker. Och det är så jag ser den. Lite som en mamma älskar sitt fula barn. Så älskar jag min blogg. En dag ska jag göra om den. En dag ska den bli vacker. Få en makeover. Men inte nu.
Nu ska jag berätta för er, sagan om mitt liv i STHLM. Jag kom hit, för en vecka sedan. Typ. På natten. Fick nyckeln av världens bästa Astrid (Internatansvarig) Och hittade mitt nya hem. Sjövillan. Där jag numera bor, i ett stort rum med två av allt. Två sängar, Två skrivbord, två vita datorer, två flickor från göteborg. Hannah heter min roomie och hon är härlig, glad, cool, göteborgsk och rödhårig. Hon är bra. En bra roomie. Och vi är nog bra för varandra. Jag kan klart känna att Gud har en avsikt med vår placering. Vilket är fint. Tisdagsnatten var en dag med prat, prat och till slut sömn. Onsdagen var en heldag med lärakänna tema. Det behöver inte beskrivas mer. Det var spexigt. Skolans vicerektor är fantastiskt rolig. Torsdag och fredag dansade vi, jag är inte sämst. Jag är inte bäst. Jag är medel, jag är nöjd. Det går framåt.
På fredag afton kom mor och far, vi åt mat, åkte till ikea och jag fick alla mina saker! Äntligen blev mitt rum more like a home. =) Glädje. Lördag var jag med the familly hela dagen. Mysigt. Skönt. Söndagen gick vi till Filla (Ja, filadelfiakyrkan) på gudstjänst. Gustav Jannerland (heter nog så) preachade, det var bra. Det var kanske ett aningen showigt lovsångsteam. Men jag vet inte. Jag saknar min älskade hemförsamling så mycket. Jag saknar till och med psalmerna. Och Maurits kongoskämt. Men men.
Sen kom idag. Och jag vaknade. Och skolpastorn pratade om svininfluensan hit och dit. Och jag kände direkt hur sjuk jag var. Jag kan nog vara den mest hypokondriska av oss alla. Man vill inte ha svininfluensan här inte. Nej. Internatet skulle få panik. Sverige skulle få panik. Det skulle vara coolt. Hehe. Nu sitter jag här. Efter en dag med slottsbrunch, mål och förväntningssnack och mysig kvälls gudstjänst. Jag tänker på alla jag saknar där hemma. På hur Hannah, Carl och Lotta planerar tonår nu. På hur Edit laddar inför morgondagen i ES TEA 1. På mamma, pappa och Henke sitter där hemma. På min församling. På mina jobbarkollegor. På danslärarSara. På Sara och Manda i Aussieland. På Xara på sitt nya jobb. På Julia på Marre. På Anna på Glimåkra. Och på massa fler som jag inte törs omnämna i min blogg. Jag tänker lite på sjuka drömmar, Julias visdomsord och på Betel oxå. Men det är en alltför hemlig cliffhanger för att ni bloggläsare ska få veta... Den kanske återges i verkligheten någon gång. Men vi får se. Imorgon ska jag dansa Jazz, och Balett. YEAH!
Nu ska jag göra bankärenden. Och sen är det dags för So You Think You Can Dance. Jag vill att Jeanine och Evan åker ut...
åh älskar dig. vet inte mer vad jag ska säga. behöver man säga något mer? tror inte det. det talar för sig själv. ge mig din address så skriver jag brev för jag har så mycket tid numera ha ha.
SvaraRaderatusenfallt många kramar