there's got to be something more

Ibland blir jag sådär läskigt ledd av helig ande. Nej, det är inte läskigt. Det är bara ovant. Då får jag sådan där lite vilda idéer som jag helt oväntat (och ovant) har modet att följa. Det är skönt att man först efteråt inser att man är konstig. Då lider man mindre. =)

Ja, nu är ni helt förvirrade av denna knasiga inledning, jag ska förklara.

Idag var jag på gudstjänst i stan. Andra gången jag gick till Filla och tja, det tar sig. Man måste låta en församling gro in sig lite i ens hjärta innan man avgör vad man tycker om den =) Hur som haver. Jag har under veckan tänkt på det däringa med fängelser. Jag var med en besöksgrupp som besökte fängelser i Göteborg en gång och det var så kolossalt givande. Så jag tänkte. Nu ska jag styra upp. Gå med i en besöksgrupp liksom. Ge lite av min tid. Så efter gudstjänsten spatserar jag fram till Fillans frågehörna (fillan är en kyrkan med redig struktur kan jag medge) och frågar käckt om dom har en besöksgrupp för fängelser. Nej. Men vi har en som besöker äldre människor berättar damen som står där för mig. Glatt säger jag ja, där vill jag vara med, får ett telefonnummer och svar på några korta frågor. Först när jag står utanför Fillan inser jag vad som just hänt. Ja, nu får vi se var detta bär =) Gud har bergis storslagna planer!

Idag är jag tacksam över att jag går i ett mod som inte är mitt eget. Att mina idéer inte bara är mina egna och att Jesus står vid min sida och håller min hand som darrar så förskräckligt. Jag ler av glädje och tacksamhet och vet, den största glädjen, den sanna lyckan är gemenskap.

Jaha, för en del var detta bara ett sjukt virrigt inlägg. Det kanske fick några andra att le. Det kanske peppar någon. Jag vet inte. Gud vet, och då spelar det faktiskt ingen roll att jag inte vet.

Varma kramar!