Att sakna så att hjärtat skriker och ögonen tåras

Jag saknar mitt kamratstödjarår så förfärligt. Allt som var, från stugan till liljeholmenveckorna och Julias skratt, alla kids och marratech. Bilresorna, höstpromenaderna, Umeå, tonår, ralle, Gråbo. Pusslet, skratten och fikastunderna. Kollektivet, STN. Befrielsen, själavården, hannahs balkong. Allt bubblar fram som en saknad utan gränser. Och då ska det påpekas att jag är fantastiskt glad av att vara på kagge och verkligen trivs och tror att jag ska vara där. Men ja. Det finns stunder när minnena blir så övermäktigt fina och saknaden slår till. Idag minns jag. Skrattar och gråter och vilar pannan i Jesus knä. Och hjärtat värker av alla känslor. En värk lik träningsvärk och jag tänker att jag tränar hjärtat i att brista. För allt är möjligt med ett brustet hjärta i Guds händer...

Som ny

Alltså. Först måste jag bara säga, snart är min älskade Sara hemma igen från Aussieland! Det är en ofattbar glädje att veta att hon snart är hemma igen! Jag längtar mig sönder och samman efter att hänga med henne, dricka chai, shoppa och rent allmänt ha det väldans bra! Yeah, håll ut älskade vän! Jag saknar dig!

Nu. Idag. Idag dansade vi balett. Och jazz. Och nån gång där emellan dödade Stina min mage. Alltså. Vi gjorde typ femhundra situps. Och sen benlyft. Och sen bakvända armhävningar. Och alla i klassen skrek/grät/skrattade/krampade. Men roligt var det. Och smärtsamt. Vägen mot magrutor har börjat =) Hahaha. Nu har jag precis duschat, känner mig som ny. Oanvänd. Ren. Fräsch. Yeah. Ska krypa ner i min lilla säng och andas in min som ny-lukt. Och andas ut alla rädslor.

Som rädslan för att allt det fin som är mitt liv just nu, när som helst ska trasas sönder. Det är som om jag lever i en dröm. Och jag är livrädd för att vakna. Det är som om jag har mitt liv i mina händer i form av en vacker glasfigur, och jag är livrädd för att tappa den så den brister i tusen bitar. Men, det är onödigt att gå runt och våndas. Jag har lärt mig att man varken ska leva igår eller imorgon utan bara idag. Och idag är allt bra.

Nu ska jag sova, eller kanske läsa lite ja. Godnatt till er alla!

internet

finfina pappa har skaffat mig ett internet, ni kommer att se mer av mig här nu i framtiden.

tack pappa!

309

Sen när blev 309-bussen en partybuss? Jag bara undrar. Nej, bevare mig väl. Jag ska bli tant. För om att vara ungdom innebär det jag ser i dagens ungdomar. Då vill jag banne mig inte vara med mer. Nej. Tant ska man va. Punkt slut.

Saturday

Idag är det lördag. Och folket i huset är på villovägar över helgen. Kvar är vi bara tre stycken. Av ursprungsstyrkan på sex stycken flickor. Det känns tomt, ovant och tyst och skönt. Har storslagna planer på att spendera kvällen med chips framför tvn. Och imorgon blir det att dra till kyrkan, jag älskar söndagar! Lördagar känns alltför ofta som liksom en transportsträcka till söndagen. Nej, idag ska jag använda min lördag!

Jag ska skriva ett brev kanske. Eller baka något. Ja. Nånting. Nånting.

Ja, Linnea sa precis att hon ska göra pannkakor, jag hänger på. Pancake saturday! Here I come!

Blessings!

For now

Jag är så sjuuuuukt trött. Dör nästan. Idag ska jag så fett slöa. Typ laga mat, sova och bara allmänt ligga i en hög. Så trött är jag. Stina är inte nådig på baletten. Och inte jazzen heller. Och så var det ju final i SYTYCD i natt. Så det sovs inte så mycket. Nej. Fy. Sova bör man, annars dör man.

Ikväll ska jag naana tidigt. Äta, sova, slöa. Perfekt torsdag. Sen ska jag ha en fantastiskt bra fredag. Dansa modernt och impro. Och sen, Rosas! Yeah, vi ska gå på dansföreställning. Det kommer bli så bra! Me looking forward.

Nu ska jag ha samtalsgrupp snart. Det är ju trevligt. Sen ska jag duscha! Förstår ni hur skönt det är att duscha? Nej, det gör ni kanske inte. Men oj, det är så fantastiskt. Nåja. Mer spännande saker händer inte i mitt liv. =)
Vi hörs!

Frid och välsignelse!