Detta är ett inlägg om kallelse, en liten minnesanteckning mestadels för mig själv. För alla ni som läser och blir otroligt förvirrade av allt detta Gudprat, kallelsesnack och annat babbel, ja, jag vill gladeligen förklara om det är något ni undrar =) Annars, ta det för vad det är och gör vad du vill med informationen. =)
Och ja, jag saknar in församling. Vill tillbaka. Vill leva i min församling. Andas med den. Jag har ju haft paus från den i två år nu. Och har nu nått abstinenspunkten. Jag måste ha tillbaka min församling. Jag har ramlat tillbaka till att jag ska vara i sjövik, gråbo, ja, min hemnejd. Jag hör till där. Jag ska vara där. Jag blir som en nunna när jag pratar om det, ni vet, man känner det där kallet. Ja, det känner jag. Den lilla församlingen på landet-kallet. Ja, så känner jag. Och om jag så skall överge alla andra passioner i mitt liv för att nå dit så skall jag dit. Även om det innebär att ge upp dansen. Ge upp utbildningen. Ge upp. Ge upp. Så ska jag dit. Jag måste dit.
Även om jag väl där kommer gråta, kämpa och slita. Vandra till graven utan att i världens ögon åstadkommit ett skit. Ja, jag är ledsen alla ni som hade storslagna drömmar om mig. Alla ni som tyckte att jag skulle bli politiker, lärare, pastor, dansare, ja, whatever egentligen. Jag skall bli församlingsmedlem. Det är mitt mål i livet, församlingsmedlem i en liten församling på landet. Allt annat blir en bonus. Ja, roligare än så blir det inte. Och jag vet att det kanske låter sjukt i era öron. Men jag kommer leva det liv Gud tänkt åt mig. Och i evigheten är det allt som räknas.
För alla er som läser och tänker, nu har hon blivit galen. Ja, det har jag nog. Om jag inte alltid varit det.
För alla er som läser och tänker, vem tror hon att hon är. Ja, jag är just som du. Ingens kallelse är bättre en någon annans. Men sök din!
För alla er som läser och tänker, JA! Lita på att jag räknar med er också för att vi långsamt skall bygga på Guds rike på jorden.
Ja, amen då ja.
Lycklig.
SvaraRaderaJag blir lycklig av att läsa.
Det kommer till och med tårar.
Av lycka.
Jag vet att du har så rätt. Och det känns så skönt att veta att man har ett hem.
Någonstans där man hör hemma och behövs.
Saknar dig.
Fy va gott att du vet!
Det låter inte ett dugg sjukt och galet. Det är min stora tröst och glädje att det finns fler som jag!
SvaraRaderaJag älskar dig.
Lotta: Happy, det blir jag av din kommentar! Kollektivet är sooo on, och det kommer bli så bra! Jag tänker att vi ska tracka gråbotrakten med random acts of kindness. Baka bullar till våra grannar, lämna snälla meddelanden i brevlådan osv. Busa på ett vänligt vis liksom. =) Nästa höst blir ett kalas! jag känner det i min mage already! =) KRAM
SvaraRaderaHannah: Anledningen till att det inte låter galet för dig syster är för att du är lika galen som jag =) Eller kanske för att du är min förebild å storasyster. Jag älskar dig. Och saknar dig, FÖRFÄRLIGT! Längtar hem så otroligt av att tänka på dig! KRAAAM