Tänk er att ni faller uppåt

I modern dans får man göra lite som man vill. Det gör den så fin. Idag har vi haft Micke Brask som lärare, han är go. Underbar pedagog och underbar teknik. Även om jag älskar jazz. Fin är han i alla fall.

Vidare har jag nu återigen kraschlandat på kagge innan jag på lördag drar till götet. Ja, livet i en resväska. Och ja, turnén var fantastisk, loved it! Vi hade väldigt blandade scener, allt från klassrum till teaterscener och ljudanläggningar av olika arter där den sämsta var lika med en bandspelare från typ nittiotalet. FINT

Ja, sannolikheten är stor att jag går och lägger mig nu. Godnatt på're då

Dagens citat (bör sägas med högklassig dalmålsdialekt)
"Du är galen du, ja"
Sagt av en sexårig kille i Viksjöfors till Rodrigo.

Mina tankar kring en hopplös kyrka och min egna otro (ja, så djupt är det)

Söndagar är mina dagar av visdom. Och igår ingöts en mängd klokheter i mitt stilla sinne. Ja, för det är då man förstår visheten, när man bliver stilla. Ja, hursomhaver, jag tänkte dela med mig. Antagligen är detta högst frekventa tankar, inte ett uns unika men likväl viktiga. Jag proklamerar inga lösningar, bara frågor och mina tankar kring just dessa frågor. Ja, läs och som min nyfunna favvoblogg skriver, håll till godo!

Var är kyrkan för det världen kallar kyrka ter sig för mig som en instution, en förening kanske och om man vill vara vänlig en organisation. Att kalla det organisation är att ta i. Ordet för tankarna till organ, något som lever och andas, och alltför ofta går den bilden stick i stäv med kyrkan jag ser. Ja, visst ser jag en död kyrka. Kanske framförallt en kyrka utan hopp. Hopplöshet är likamed död. Tyvärr.

Ni tycker antagligen att jag inte själv står för någon anselig mängd hopp för kyrkan. Och jag är nog onekligen bra på att vara pessimist. Men, vad jag egentligen vill få fram är min desperata önskan att kyrkan skall bli vad den är ämnad. Och tyvärr är min verklighet så långt därifrån att jag vill gråta. Jag blir så innerligt besviken på mig själv och min omvärld, jag avskyr vår otro. Och vår handlingsfattighet. Jag blir så besviken på mig själv som inte lyckas leva i den förtröstan jag önskar.

Ja, jag drömmer om en kyrka som andas. En kyrka som är en organism. Något som lever och rör sig. Jag drömmer om att se hur Guds rike bryter fram på jorden. Hur vi blir en enad mänsklighet och för den sakens skull inte ett dugg likformig. Jag drömmer om hur Gud får ena denna splittrade värld. Ja. Men det börjar hos lilla mig, och förändringen i mig är av betydelse för hur Guds rike bryter fram. Det är en svindlande och fullkomligt jättejobbig tanke. Den tvingar mig att förändras, tvingar mig att välja antingen Vägen eller inte. Och vad jag än väljer blir jag aldrig densamma.

Ja, kul att ni läste. Kul om ni fick ut något av det. Kände ni inte igen er lovar jag att mina pladdriga inlägg kommer tillbaka. Liksom dessa inlägg. Jag är en mångfacetterad person. Mångfacetterad, dagens läckra ord =)

Amen.

siande i framtiden

14 dagar tills lovet börjar. Lov. Känns som om det kommer bli en vecka av total människomöteshysteri. Men jag gillar nog det egentligen. Jag är bara krass. Ja, jag kommer till göteborg vecka nio.

Idag är dag ett av två udda veckor. Idag, imorgon och onsdag har jag vanliga klasser. Genrep på riktigt imorgon. Sedan drar vi på onsdag eftermiddag, till Oskarshamn och M's hemstad. Det blir en föreställning på skolan där, oskarsgymnaiset, sweet memories av teamläger typ kanske 05. Sedan far vi till Filipstad. Det blir workshop och föreställning där också på fredagen. Sedan far vi till Bollnäs och stannar där måndag till onsdag för förestälning, workshop och skid/brädåkning. På onsdag natt kommer vi hem till kagge igen. Torsdag och fredag förväntas förflyta utan några större hinder. Och på lördag far jag på lov.

Kanske kommer en bloggtorka nu under turnén så nu vet ni vad jag gör. Vill ni ngt, give me a call.

PEACE

Publikt

Eftersom någon (antagligen B) gett min bloggadress till världen så känner jag mig tvingad att ha ett representativt första inlägg. Ja. Idag har dagen börjat med frukost, melodikryss och bloggläsning. Idag är det lördag och jag skall göra INGENTING. Fantastiskt. Ja. Satt och bläddrade bakåt i min blogg och läste om dåtiden.

I veckan far vi på turné. Kommer bli så bra så, ja. Och i övrigt har vrakkänslan gått över, just for now i alla fall. Ja, finare än så här blir det inte. Odjupt, bloggigt och tjejigt. Det är en bedrift att jag ens står ut med mig själv i bloggvärlden.

Au revoir

update 0.0

Jaha. Då sitter jag med datorn i knät denna söndagsmorgon och undrar. Varför sover jag inte? Varför vaknar min kropp som på alarm klockan kvart i åtta var eviga dag. Jag filosoferar fram två skäl, det ena heter frukost. Då jag alltid vaknar hungrig. Det andra heter turnén. Detta moln av oro som ständigt hänger över ens axel. Tvingar en att tänka på det, oroas över det och så vidare.

Jag unlikar. Och redigt mycket också. Vill åka på semester. Vill ha lov. Vill fly från kagge. Men det går inte.

Ja, bloggen tar ju självklart stryk av att jag är ett vrak. Så, vecka nio, då hörs vi igen. Tills dess, lev ett fridfullt liv.