måndag 15 februari 2010

Mina tankar kring en hopplös kyrka och min egna otro (ja, så djupt är det)

Söndagar är mina dagar av visdom. Och igår ingöts en mängd klokheter i mitt stilla sinne. Ja, för det är då man förstår visheten, när man bliver stilla. Ja, hursomhaver, jag tänkte dela med mig. Antagligen är detta högst frekventa tankar, inte ett uns unika men likväl viktiga. Jag proklamerar inga lösningar, bara frågor och mina tankar kring just dessa frågor. Ja, läs och som min nyfunna favvoblogg skriver, håll till godo!

Var är kyrkan för det världen kallar kyrka ter sig för mig som en instution, en förening kanske och om man vill vara vänlig en organisation. Att kalla det organisation är att ta i. Ordet för tankarna till organ, något som lever och andas, och alltför ofta går den bilden stick i stäv med kyrkan jag ser. Ja, visst ser jag en död kyrka. Kanske framförallt en kyrka utan hopp. Hopplöshet är likamed död. Tyvärr.

Ni tycker antagligen att jag inte själv står för någon anselig mängd hopp för kyrkan. Och jag är nog onekligen bra på att vara pessimist. Men, vad jag egentligen vill få fram är min desperata önskan att kyrkan skall bli vad den är ämnad. Och tyvärr är min verklighet så långt därifrån att jag vill gråta. Jag blir så innerligt besviken på mig själv och min omvärld, jag avskyr vår otro. Och vår handlingsfattighet. Jag blir så besviken på mig själv som inte lyckas leva i den förtröstan jag önskar.

Ja, jag drömmer om en kyrka som andas. En kyrka som är en organism. Något som lever och rör sig. Jag drömmer om att se hur Guds rike bryter fram på jorden. Hur vi blir en enad mänsklighet och för den sakens skull inte ett dugg likformig. Jag drömmer om hur Gud får ena denna splittrade värld. Ja. Men det börjar hos lilla mig, och förändringen i mig är av betydelse för hur Guds rike bryter fram. Det är en svindlande och fullkomligt jättejobbig tanke. Den tvingar mig att förändras, tvingar mig att välja antingen Vägen eller inte. Och vad jag än väljer blir jag aldrig densamma.

Ja, kul att ni läste. Kul om ni fick ut något av det. Kände ni inte igen er lovar jag att mina pladdriga inlägg kommer tillbaka. Liksom dessa inlägg. Jag är en mångfacetterad person. Mångfacetterad, dagens läckra ord =)

Amen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar