Färgen

Du vet, jag är skådespelerskan. Kvinnan i era liv som så omsorgsfullt målar sig själv varje dag. Penseldrag för penseldrag. Stundtals för att förstärka det som finns bakom, stundtals för att skapa något annat. Jag målar för att jag inte lärt mig leva utan färgen. Jag behöver lite rödare läppar, svartare ögonfransar och kanske rosigare kinder. Jag själv är ju en del av målandet. Jag själv är ju en del av allt det där. Jag är omåttlig. Ena dagen röd, andra dagen svart. I grund och botten ligger den blågrå rädslan. Ibland låter jag också den synas. Tillåter mig att vara rå. Avskalad. Naken framför er. Hur skulle det vara utan färgen? Finns jag utan färgen? Jag vet inte. Färgen är ett med mig. Den är jag. Jag är den. Men kanske stundtals på ett felaktigt sätt.