Allting har sin tid

Okej. Ny vecka i mitt liv. Och jag har inte skrivit något här på många dagar. Men nu, nu är det tid. Så, första veckan på bibelskolan bestod av en informationsdag i måndags när vi matades med så mycket info att ja, hälften vore nog. Men tja, jag har nog redan glömt häften. I tisdags for vi till Lysekil, en finfin fiskarhåla belägen på bohuslänska kusten, där spenderade vi alla timmar till torsdag eftermiddag. Vad vi gjorde, tja, lärde känna varandra, pratade, drack kaffe och hade det allmänt trevligt. Inte illa alls.

Hela fredagen och lördagen var vi lediga och idag blev vi så fint presenterade för församlingen i smyrna. Ja, det är min vecka. Jag fascineras av att alla ständigt frågar vart jag bor, för tillfället en komplicerad fråga att ge svar på. Och som aldrig för längtar jag efter ett hem att kalla mitt, en plats att bjuda folk till och ett ställe att få landa på. Jag drömmer högtravande drömmar om hus på landet med stora trädgårdar och knarrande golv.

Och. Jag lär mig långsamt leva, och vara nöjd, med det jag har. Jag lär mig att tänka allting har sin tid, och det gigantiska huset har inte sin tid nu.