Ung Kraft - Konfaläger
Equmenias Riksstämma - Ska'Ut Blå
Konfaläger - Ska'Ut Grön
Svensk sommar, STN-Häng, Tonårsmys, Tårtkalas - Hälsa på Sara
Jobba - Hönö
Kvarnen - Frizon
Nonstop - Surfresa
Jag HATAR att välja. I himlen kommer jag aldrig behöva välja, då kommer var sak ha sin tid. Inga svåra val kommer finnas. Åh, jag längtar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
kanske ser du o jag valen allt för ofta som att välja BORT något snarare än att välja o därför tacka ja till något.
SvaraRaderaja, jag håller med dig. den dagen då man slipper göra alla dessa val då skall ett bli fest alltså! då skall jag bara sitta och typ chilla i himlen o äta pannkakstårta. jag vet inte om jag gillar pannkakstårta egentligen men det verkar så mysigt.
Gud är med dig, min älskade vän, o långt där inne vet vi nog båda att han kommer fixa allt det där med alla valen. men jag ser det jobbiga i att behöva välja o jag ber för dig.
men du måste ändå liksom. ahhhh. lycka. för alla väl du har att välja på! för alla de möjligheter du får! blir jag någon stackars dag frågad om jag vill bli konfaledare kommer jag gråta/skrika/skratta/hoppa/tjuta/svimma av lycka hahahaha. ja jag vet då inte riktigt men jag vill bara pay back för allt det jag fick på konfan till andra. vill vill vill. o den dagen kommer väl den med, om det då är vad Gud vill.
vad vill du min vän? vad exakt vill du i denna stund göra? inget sånt där dumt som jag alltid ska säga "men inte nu..blablabla utan när den tiden kommer blablabla" utan VAD VILL DU GÖRA NU? vad lääängtar du efter nu? vad älskar du nu? vad vill du ge nu? vad känner du att du behöver få nu?
mycket kärlek till dig
jag vet, visst tänker jag ofta på vad jag väljer bort. för att det allt för ofta står mellan två likvärdiga, asbra alternativ. det är inte okej.
SvaraRaderapannkakstårta är säkert najs. åh, himlen. älskar att tänka på himlen. det är svårt men trevligt. spännande.
alltså, gud är ju alltid med (lite hans grej) och i många av dessa sketans val kan jag känna att mitt val kvittar bara jag gör det jag gör för gud. i en del av valen vet jag vad jag ska göra och är trygg i det. tror det kan vara en del av att bli ledd. att välja och vara nöjd i själ och ande även om köttet (så kyrkligt att skriva köttet) ibland får lite andra ryck. som ska'ut gentemot konfaläger, jag älskar konfaläger men vet att jag ska välja ska'ut för att det är där jag ska va. det är en ro och visshet i hjärtat som jag tror man får kalla ledning.
jag frågar dig fewt lätt direkt. enligt mig får du vara konfaledare direkt. vill du, längtar du så fråga henk eller i din hemkyrka. att vara ledare handlar inte om ålder utan om att leda och vara förebild vilket du lätt kan vara för de som är 94or.
och det är viktigt att tänka nu. men jag tror att beslut får värka fram lite oxå. man kan grubbla lite och sen fatta ett beslut pang på. man kan ju dessutom oftast ändra sig. om man nu gör det. =)
tack för dina kloka ord söta syster! du förgyller mina dagar! kramkram
min härliga emilie!
SvaraRaderadu är så klok o ger mig mycket funderingar.
känner att du gör rätt i de val du gör så tror jag fullt ut på dig! jag tror att gud har gett dig förmågan att känna när du gör rätt i hans vägar, det har han väl gett oss alla. vi har väl bara lite svårt att tyda dem ibland. det är väl där grejen att lita på sig själv kommer in i det hela. varför skulle gud vilja något annat än att vi skulle tro på oss själva när han har lagt ner en bit av sig själv i var och en av oss? :)
att lita på sig själv blir ju därför ett sätt att lita på gud.
själv har jag nog också insett att jag måste lita lite mer på att gud leder mina steg.
när jag skulle tala lite i kungälv i söndags så hade jag innan tänkt att jag skulle använda anteckningarna från en predikan som jag skrev för ett tag sedan om att gud knackar på vår på våra hjärtans dörrar o blablabla men när jag skulle ta fram de där anteckningarna kvällen innan så var de helt borta. jag letade i varje block jag hade, helt säker på att de tidigare vart där men inte. så jag fick gå till tåget o tänka att jag fick skriva om samma ord en gång till, jag hade ganska mycket i huvudet. men så står jag på perrongen och så inser jag att jag inte hade någon penna. jag som skulle skriva på tåget.. så jag sprang fyra minuter innan tåget gick till närmaste kiosk o köpte. under resan satt jag sen o skrev allt det jag mindes. beräknade att det kanske skulle ta 10-15 minuter att hålla.
på kvällen frågar jag senare bob hur länge jag fick tala o vad temat på gudtjänsten så sket sig alltihop. 3 minuter!!! o tema att finna sig själv o att finna gud. jag insåg ju direkt att det inte alls funkade utan fick ta in en annan liten oslipad livshistoria om första kvällen ensam efter konfan.
själv kände jag ju mig lite oförberedd men församlingen verkade vara så hjärtligt glad över att jag var där så det värmde.
nu efteråt så tänker jag ju att det nog inte alls var guds vilja att jag skulle hålla den där tänkta predikan. istället ledde han nog mig till något som i mina öron inte alls var så speciellt men kanske berörde det någon som lyssnade väldigt.
ibland, kanske till o med ofta, får jag för mig att det är upp till mig. att jag ska säga orden o att det är jag som ska beröra. men åter o åter igen påminner gud mig om att det inte är i min kraft som jag ska göra någonting utan i hans.
kanske är den tyggheten som får min att fortsätta.
kärlek till dig superduper syrran!
(sorry för längden)
SvaraRaderafrizon frizon frizon! och nonstop! fast surfresa låter äkta kul! surfkillar är ju snygga ;)
SvaraRadera