back in sthlm

Någonslags värme har lägrat sig i luften. Jag andas vår. Hela vår nation andas vår. Ja. Nu är jag på kagge igen. Efter ett galet men härligt lov. Vad jag har gjort, ja, jag har varit social. Umgåtts. Pratat. Dansat. Uttryckt. Ja, vad annars finns att göra. Vad har jag inte gjort, ja, jag har inte tränat, inte sovit ordentligt och inte varit i kyrkan. Ja, så illa är det. Kyrkan har jag inte varit i på tre veckor nu. Känns konstigt. Mitt liv i obalans. Jag gillar vanan att gå till kyrkan varje söndag. Jag gillar känslan av att åka bussen på morgonen, allra helst ensam och med låten Ny morgon för världen på repeat i öronen. Jag gillar lugnet som sprider sig i stan söndag klockan halv elva. Jag gillar att slå mig ner i kyrksalen som luktar som kyrkor gör; kaffe, människor, dammigt och gammalt. Jag gillar hur människan bredvid mig hejar, pratar lite och hur vi hinner hamna i ett varmt samtal innan sorlet tystnar och mötet börjar. Jag gillar fikat efteråt, jag gillar känslan av att lämna kyrkan med lite ny kraft, lite mer känslan av att vi är många och framförallt ett förnyat hopp och ny kärlek i mitt hjärta.