Citat, konstnärsdivan

Jag avskyr att forcera fram ett stycke dans. Har noll inspiration, noll plats att öva och noll tid. Så gör jag något? Nej. Jo, jag ber. Och så tänker jag, nu du Gud, får du lösa detta. Och Gud svarar med ett leende, Jag gav dig en ny dag, jag gav dig ett hus att bo i, en natur att vara i och jag gav dig människor runt dig. Är inte det plats, tid och inspiration Emilie, då vet jag inte vad det är. Så gör det nu. Han är bra han, Gud alltså, svar på tal har han om någon. Och det är bra, för det är nog enda sättet att rycka upp mig och få min kaxiga sida att ge vika. Fint.

Så nu skall jag fara, hälsa på J och sedan träffa bästis S. Ikväll blir det girls night. Jag ska preppa med att lyssna på the knife. Klä på mig min legolila klänning, svarta stumpor och en lång svart sjal. Möta världen som någonslags synthig modediva med dansabstinens. Ja.