troubles in paradise el. ett förkylt bortskämt barn gnäller över att hon finns till

(Förlåt min bortskämdhet)

1. Den totala uppgivenheten inför en oviss framtid som jag gång på gång river ur Guds hand för att sedan stapplandes lämna tillbaka den och viska, jag har ingen aning, Du får bestämma.

2. Den enorma avsaknaden av träning och dans som infaller sig då jag inte har råd att ta julklasser och mitt fysiska tillstånd just nu är en blandning av hysterisk snuva och enormt rinnande ögon.

3. Min oförmåga att ge mig själv tid och samtidigt min apati inför att göra något alls.

4. Min stora längtan efter att bli lättare mixat med total ångest inför att falla in i dåliga mönster.

5. Perfektionshysterin, att jaga något som inte finns. Inbillningens kraft och allt annat nonsens. I julklapp önskade jag mig ett material men fick det inte.

Mitt liv är ett alltför komplext rutnät för att jag själv ska förstå. Jag vill inte ens försöka. Jag vill bara göra tre små saker med min tid, leva, älska och dansa. Allt annat är överskattat. (Ursäkta mitt gnäll)

review

The look-back of week 50

Måndag

Vi hade modern klass, som vanligt. Kontaktimpro, som vanligt. Och aftonen avslutades med turnémöte.

Tisdag

Vi hade modern klass å såg på film om Hebron på eftermiddagen. Sen var det julfest. Som vi åt. Och som vi dansade vår käcka tomtedans. Vilken ljuvlig afton.

Onsdag

Årets sista balettåjazz klass genomfördes och jullovet gjorde sig påmint. Jag åt ärtsoppa i kollektivhuset i spånga och såg som vanligt SYTYCD i seahouse.

Torsdag

Micke Brask kom och hade en fantastisk förmiddag med oss. Kvällen bestod av ansträngd packning och så favvon Glee Club, fantastisk serie.

Fredag

Micke kom idag igen och vilken glädje att få ha klass för honom. Mhm, roligt var ordet, minst. Sedan lyssnade turnégruppen på musik. Imprade loss. Innan mitt tåg gick, hem till götet. Hemma bjöds det på räkor och idolfinal.

Lördag

Storstädning i sann julanda. Storshopping på staden. Stor fika i Brobacken och så en STORSLAGEN julfest i sjövik på kvällen. Hela min lördag var wonderful. Ja, det var fiskmiddag hemma sen också, joyful.

Söndag

Började med stort lussebak, därefter en långpromenad i björboholms nejder. Sedan julfika, adventsmys och så en tur till Lottentott för att koka fudge (hehe). Sedan påstigning av x2000, där nu sittandes på plats 40, blickandes ut i mörkret, längtar efter seahouse och flickorna där. Längtar efter jullovet och allt som då ska ske. Längtar. Det är vad jag gör just nu. Längtar. Och det är en fantastisk känsla.

Vecka 51 kommer bli underbart. Var så säkra, två dagars klasser, en dags turnéarbete å utv. samtal, en dags stadsmys och en kväll på operan, en julavslutning, en hemkomst, ett kärt återseende och mycket, mycket mer...

Lov, ära och pris

Jag är så glad att du är så bra. Du är helt fantastisk. Det har jag alltid vetat, det har du alltid varit men det slog mig så hårt igår att jag blir tvungen att skriva det här. Jag hann liksom aldrig säga det ordentligt.

Du ser

Du upprättar

Du skapar glädje

Du utvecklar potential

Du får kidsen att bli lite mer av vad dom är ämnade att vara för en stund

Det är en enorm bedrift, så var aldrig missnöjd. För bara genom att vara du, mår din omgivning underbart mycket bättre.

Tack för igår Handreah =) Min älskade vän.

Bäst-Sara kommer hem again el. Kiwibird returns from farawaycountry

Om bara fem små dagar är hon hemma igen. Därför bjuds det på en bild :)

Bara ilska

Jag blir så arg. Så fruktansvärt arg. På brist på arbetsmoral, på fördomar gentemot utlänningar, på barnsliga beteenden, på oförmågan att tänka innan man gör, på oförmågan att planera. Jag blir så arg. Och hade jag inte fått brev från EvaMarie idag hade dagen bara vart en enda tillsynes ändlös och humorfattig stund. Men nu kommer kvällen. Och den får jag väl tro på då. Nu när jag har skrivit bort lite av min ilska.

Ibland brister det även för lilla mig, hur trevlig jag än tycks vara. På väggen hemma hänger en tavla med sanningen, varje dag är en gåva. Idag tycks vara en gåva av den art att man önskar men helst aldrig fått den. Men. Den kanske överraskar. Jag biter mig i läppen och har förtröstan. The best is jet to come.

vecka 47 i små ord

I måndags var jag hos doktorn, så nu är benhinnan frisk och doktorn massa mer rik. Gött.

I tisdags for Hannah å jag till Gamla Münchenbryggeriet och kollade på Kungliga Svenska Balettskolans avgångselevers slutproduktioner. Det var grymt. Vi gick hem med frågan "varför satte inte mina föräldrar mig i balettskola när jag var fyra?" klistrad på våra läppar.

I onsdags dansade vi på skolans kvällsandakt, sen for jag på cellgrupp i åkeshov, kom hem och såg på SYTYCD season 6. Amerika, vilket land.

I torsdags repade vi jazz och imprade loss totalt. Stina älskade det och vårt jazznummer blev fyra minuter extra. Love.

I fredags for klassen till stan, vi såg intermediaperformance, ÄLSKADE det. Resten av klassen avskydde det. Sen var vi i korskyrkan och repade inför andra advent. Sen hämtade vi våra klasskläder. Och kvällen bestod av att stolt spatsera i sina finfina mjukisdressar.

I går tränade jag. Så härligt. Sen for jag till stan. Köpta heta byxor och en sportbh på dyra dance and gymshop. Sen träffade jag Hannah å Axel. Vi åkte till bromma. Väntade på bussen. Drack kaffe. Kvällen hemma bestod av en hemsk skrämselupplevelse som slutade i tårar för min del.

Idag for jag till kyrkan. Korskyrkan. Bra möte. Sedan köpte jag hårfärg. Åkte hem. Tvättade. Städade. Åt. Bloggade.

Amen.

Västra skogen har sthlms längsta rulltrappa. Jag har varit där.

Pandemi 2009, nu kööööööör vi stockholm!!!!

Jag har tagit det. Jag har köat för det. Jag har läst på om det. Jag har tagit det. Vaccinet alltså. And things will never be the same again.

För övrigt kändes det lite idol-aktigt att köa. Där av titeln. Som bör läsas med Jihde imiterande röst.

Frid.

Jag kommer aldrig mer fira jul i mitt hus. Det är en högst udda sak att inse.

just a note

3 bevis på att man har adaptat The Sthlm-lifestyle...

1. Man har glömt bort vad det innebär att folk först går av - sen går jag på på pendeltåg/spårvagnar vilket innebär att man bara rusar på när dörrarna slås upp, för så gör man ju på tunnelbanan.

2. Man tycker att ALLA går långsamt. Och blir ständigt tvungen att gå förbi människor bara för att man är van att ha bråttom.

3. Man går som vanligt över utan att kolla och får en chock när en spårvagn kommer dundrandes. Sådana transport medel ska ju hålla sig under jord.

update på ett informativt vis

Jag träffade unga fröken H igår. Det var en solskensstund, att vandra runt i vackra sjövik och dricka två liter te. Vi pratade massor, jag glömde bort att fråga minst hälften av allt jag undrar. Ett brev syster, ett brev kommer snart.

Idag far jag till stan för att luncha med min businesswoman. Har tänkt att träffa min stabila pimpinetta vän också i afton.

Vilken kalasdag!

I efterhand

I söndags var jag i Korskyrkan. Och för första gången sen jag kom till Sthlm kände jag mig som hemma. Jag hittade det där nya hemmet som jag så länge letat efter. Och med frid i hjärtat gick jag därifrån, vetandes att jag kommer tillbaka. Det är så vackert med storstaden, att man kan välja. Det är också det fina med småorten, att man vackert formas för att älska sin församling där. Korskyrkan hade allt det jag letat efter, kanske aningen för lite gamla, fast det tycker jag i och för sig alltid eftersom jag har en grav uppväxtskada från min vackra hemförsamling.

Men ja, Korskyrkan, fantastiskt.

Home sweet home. Jag ligger i min soffa å kollar på tv. Hemma. På riktigt. Och det är fantastiskt =)

Mail

Jag fick mail av min pastor today. Och allt blev solskensvarmt. Och jag log. Och saknade min församling så innerligt.

Okynnesbloggandet som aldrig motsvarar ens förväntan

Jaha, nu sitter jag här igen. Ska blogga. Utan egentligt topic. Konstigt. (Det är för övrigt väldigt stockholmskt att lite catchy väva in some english). Bra gjort Emm!

Idag har vi repat, har uppvisning, i ordets rätta bemärkelses, på lördag. Sen så har vi filmat (vi ska göra dansfilm, hur ballt är inte det? Wawoom). Jag, Emzor och Hannzor vart filmade av Pettson och Mickis och hitintills ser det KALASbra ut.

I övrigt har jag spenderat dagen med att äta, vika tvätt och sitta vid fejjan. Ja, världens mest händelserika dag, not. Menmen. Var i kyrkan i helgen, twice, både i Fillan och Immanuel. Det var kalasbra båda gångerna. Kommer bära med mig mycket i hjärtat från vad jag hört i helgen. Gud är god.

Nej, nu gör jag slut på lidandet. Okynnesbloggandet är över. Godnatt vänner.

Extreme makeover

It's a new day, it's a new day...

Nu kanske min vackra blogg är vacker för fler än mig. Grattis till er i så fall!

I övrigt så har jag för en gång skull duschat idag, wow.

Puss på er!

There's gotta be something more

Idag ringde flickan H hit, från en skramlig spårvagn, och mitt hjärta slog aderton extra glädjeslag. Nu längtar jag ihjäl mig efter henne. Men två veckor. Två veckor av innanlovetstress. Jag håller ut. Jag håller ut.

Skam höst nu

Solen lyser på ett höstmålat sverige när jag tar tåget från öst till väst, från bräckta öar till saltstänkta goa gubbar. Jag ler. Älskar tåg. Snart är jag hemma igen. Första gången på länge. Det är en konstig känsla och jag kommer mig för att sakna min kamera. Att ligga på rygg och ta fotografier av sekunder. En Julia som ler, en strand i Australien, röda blad och klarrött hår. Skratt. Jag saknar min kamera. Jag saknar dansen. Mitt rum. Och allt för hårt slår insikten mig, mitt hem har förflyttats. Blivit ett annat för en stund. Och jag böjer min rygg under skammen som jag själv ålägger mig. Du borde längta hem mer. Men det gör jag inte. Jag smyglängtar efter något annat. Och det gör mig både glad och ledsen. Jag vill drömma om en egen framtid. En fot som är fri att följa. Oavsett var. Och skammen knyter sig runt hjärtat. Och jag andas in nuet. Och ignorerar alla skamkänslor, är. Och det räcker. Det eviga varandet. Det underbara nuet. Och solen lyser på ett höstmålat träd.

Och hösten kom till Stockholm med.

Nu är det verkligen höst. Kallt. Regn. You name it. Höst är det. Och idag sitter jag och fryser i väntan på att mötet på new life ska börja. Och jag längtar tillbaka till min varma säng. Nej. Nu ska jag sluta gnälla. Om ni vill, skriv en kommentar om hur ni har det hemma! I wanna know! Kram

Att sakna så att hjärtat skriker och ögonen tåras

Jag saknar mitt kamratstödjarår så förfärligt. Allt som var, från stugan till liljeholmenveckorna och Julias skratt, alla kids och marratech. Bilresorna, höstpromenaderna, Umeå, tonår, ralle, Gråbo. Pusslet, skratten och fikastunderna. Kollektivet, STN. Befrielsen, själavården, hannahs balkong. Allt bubblar fram som en saknad utan gränser. Och då ska det påpekas att jag är fantastiskt glad av att vara på kagge och verkligen trivs och tror att jag ska vara där. Men ja. Det finns stunder när minnena blir så övermäktigt fina och saknaden slår till. Idag minns jag. Skrattar och gråter och vilar pannan i Jesus knä. Och hjärtat värker av alla känslor. En värk lik träningsvärk och jag tänker att jag tränar hjärtat i att brista. För allt är möjligt med ett brustet hjärta i Guds händer...

Som ny

Alltså. Först måste jag bara säga, snart är min älskade Sara hemma igen från Aussieland! Det är en ofattbar glädje att veta att hon snart är hemma igen! Jag längtar mig sönder och samman efter att hänga med henne, dricka chai, shoppa och rent allmänt ha det väldans bra! Yeah, håll ut älskade vän! Jag saknar dig!

Nu. Idag. Idag dansade vi balett. Och jazz. Och nån gång där emellan dödade Stina min mage. Alltså. Vi gjorde typ femhundra situps. Och sen benlyft. Och sen bakvända armhävningar. Och alla i klassen skrek/grät/skrattade/krampade. Men roligt var det. Och smärtsamt. Vägen mot magrutor har börjat =) Hahaha. Nu har jag precis duschat, känner mig som ny. Oanvänd. Ren. Fräsch. Yeah. Ska krypa ner i min lilla säng och andas in min som ny-lukt. Och andas ut alla rädslor.

Som rädslan för att allt det fin som är mitt liv just nu, när som helst ska trasas sönder. Det är som om jag lever i en dröm. Och jag är livrädd för att vakna. Det är som om jag har mitt liv i mina händer i form av en vacker glasfigur, och jag är livrädd för att tappa den så den brister i tusen bitar. Men, det är onödigt att gå runt och våndas. Jag har lärt mig att man varken ska leva igår eller imorgon utan bara idag. Och idag är allt bra.

Nu ska jag sova, eller kanske läsa lite ja. Godnatt till er alla!

internet

finfina pappa har skaffat mig ett internet, ni kommer att se mer av mig här nu i framtiden.

tack pappa!

309

Sen när blev 309-bussen en partybuss? Jag bara undrar. Nej, bevare mig väl. Jag ska bli tant. För om att vara ungdom innebär det jag ser i dagens ungdomar. Då vill jag banne mig inte vara med mer. Nej. Tant ska man va. Punkt slut.

Saturday

Idag är det lördag. Och folket i huset är på villovägar över helgen. Kvar är vi bara tre stycken. Av ursprungsstyrkan på sex stycken flickor. Det känns tomt, ovant och tyst och skönt. Har storslagna planer på att spendera kvällen med chips framför tvn. Och imorgon blir det att dra till kyrkan, jag älskar söndagar! Lördagar känns alltför ofta som liksom en transportsträcka till söndagen. Nej, idag ska jag använda min lördag!

Jag ska skriva ett brev kanske. Eller baka något. Ja. Nånting. Nånting.

Ja, Linnea sa precis att hon ska göra pannkakor, jag hänger på. Pancake saturday! Here I come!

Blessings!

For now

Jag är så sjuuuuukt trött. Dör nästan. Idag ska jag så fett slöa. Typ laga mat, sova och bara allmänt ligga i en hög. Så trött är jag. Stina är inte nådig på baletten. Och inte jazzen heller. Och så var det ju final i SYTYCD i natt. Så det sovs inte så mycket. Nej. Fy. Sova bör man, annars dör man.

Ikväll ska jag naana tidigt. Äta, sova, slöa. Perfekt torsdag. Sen ska jag ha en fantastiskt bra fredag. Dansa modernt och impro. Och sen, Rosas! Yeah, vi ska gå på dansföreställning. Det kommer bli så bra! Me looking forward.

Nu ska jag ha samtalsgrupp snart. Det är ju trevligt. Sen ska jag duscha! Förstår ni hur skönt det är att duscha? Nej, det gör ni kanske inte. Men oj, det är så fantastiskt. Nåja. Mer spännande saker händer inte i mitt liv. =)
Vi hörs!

Frid och välsignelse!

bloggfever

man måste liksom. den där underförstådda längtan. måste blogga. ska blogga. även om jag inte har ngt vettigt att skriva.

idag har jag dansat modern dans. jo tack, det gick bra.

snart ska jag äta middag. vet inte rikigt vad jag ska hitta på.

nej fy, vilket inlägg detta blev. men men, har man bloggfeber så har man. ni får härda ut. =)

there's got to be something more

Ibland blir jag sådär läskigt ledd av helig ande. Nej, det är inte läskigt. Det är bara ovant. Då får jag sådan där lite vilda idéer som jag helt oväntat (och ovant) har modet att följa. Det är skönt att man först efteråt inser att man är konstig. Då lider man mindre. =)

Ja, nu är ni helt förvirrade av denna knasiga inledning, jag ska förklara.

Idag var jag på gudstjänst i stan. Andra gången jag gick till Filla och tja, det tar sig. Man måste låta en församling gro in sig lite i ens hjärta innan man avgör vad man tycker om den =) Hur som haver. Jag har under veckan tänkt på det däringa med fängelser. Jag var med en besöksgrupp som besökte fängelser i Göteborg en gång och det var så kolossalt givande. Så jag tänkte. Nu ska jag styra upp. Gå med i en besöksgrupp liksom. Ge lite av min tid. Så efter gudstjänsten spatserar jag fram till Fillans frågehörna (fillan är en kyrkan med redig struktur kan jag medge) och frågar käckt om dom har en besöksgrupp för fängelser. Nej. Men vi har en som besöker äldre människor berättar damen som står där för mig. Glatt säger jag ja, där vill jag vara med, får ett telefonnummer och svar på några korta frågor. Först när jag står utanför Fillan inser jag vad som just hänt. Ja, nu får vi se var detta bär =) Gud har bergis storslagna planer!

Idag är jag tacksam över att jag går i ett mod som inte är mitt eget. Att mina idéer inte bara är mina egna och att Jesus står vid min sida och håller min hand som darrar så förskräckligt. Jag ler av glädje och tacksamhet och vet, den största glädjen, den sanna lyckan är gemenskap.

Jaha, för en del var detta bara ett sjukt virrigt inlägg. Det kanske fick några andra att le. Det kanske peppar någon. Jag vet inte. Gud vet, och då spelar det faktiskt ingen roll att jag inte vet.

Varma kramar!

Saturdays are sleepingdays

Idag sov jag läääänge. Inte förrän nio vaknade jag. Och nu två timmar senare har jag inte ens gått upp. Slappt. Men såååå skönt. Idag ska vi till stan. Igår var vi i Ekerö city och käkade, handlade och hade det gött. Helger är en slapp uppfinning. Fint fixat Gud! Nä, nu ska jag slöa lite till. Puss på er!

Edit undrade över hur man postar brev hit:

Skriv ett brev.
Lägg i ett kuvert.
Frankera rikligt =)
Skriv:

Emilie lagergren
Kaggeholms Folkhögskola
17854 Ekerö

Placera i en gul låda på stan.
Och invänta svar från er dansande vän i sthlm =)

Puss på er

Krafs, shit about my joyful living

Min blogg är bara snygg på min dator. Vilket ju är tråkigt för världen. Men på min lilla dator är min blogg fantastiskt vacker. Och det är så jag ser den. Lite som en mamma älskar sitt fula barn. Så älskar jag min blogg. En dag ska jag göra om den. En dag ska den bli vacker. Få en makeover. Men inte nu.

Nu ska jag berätta för er, sagan om mitt liv i STHLM. Jag kom hit, för en vecka sedan. Typ. På natten. Fick nyckeln av världens bästa Astrid (Internatansvarig) Och hittade mitt nya hem. Sjövillan. Där jag numera bor, i ett stort rum med två av allt. Två sängar, Två skrivbord, två vita datorer, två flickor från göteborg. Hannah heter min roomie och hon är härlig, glad, cool, göteborgsk och rödhårig. Hon är bra. En bra roomie. Och vi är nog bra för varandra. Jag kan klart känna att Gud har en avsikt med vår placering. Vilket är fint. Tisdagsnatten var en dag med prat, prat och till slut sömn. Onsdagen var en heldag med lärakänna tema. Det behöver inte beskrivas mer. Det var spexigt. Skolans vicerektor är fantastiskt rolig. Torsdag och fredag dansade vi, jag är inte sämst. Jag är inte bäst. Jag är medel, jag är nöjd. Det går framåt.

På fredag afton kom mor och far, vi åt mat, åkte till ikea och jag fick alla mina saker! Äntligen blev mitt rum more like a home. =) Glädje. Lördag var jag med the familly hela dagen. Mysigt. Skönt. Söndagen gick vi till Filla (Ja, filadelfiakyrkan) på gudstjänst. Gustav Jannerland (heter nog så) preachade, det var bra. Det var kanske ett aningen showigt lovsångsteam. Men jag vet inte. Jag saknar min älskade hemförsamling så mycket. Jag saknar till och med psalmerna. Och Maurits kongoskämt. Men men.

Sen kom måndag. Och min söta klassvän från Älmhult ramlade och sträckte höften så hon vart tvungen att hoppa på kryckor och åka ambulans. Hoppar på kryckisar gör hon fortfarande. Sen kom tisdag. Och vi gick på skansen, åkte ångbåt och kollade på Christina Caprioli. Det var modernt. Och introvert. Jag var inte på humör.

Sen kom idag. Och jag vaknade. Och skolpastorn pratade om svininfluensan hit och dit. Och jag kände direkt hur sjuk jag var. Jag kan nog vara den mest hypokondriska av oss alla. Man vill inte ha svininfluensan här inte. Nej. Internatet skulle få panik. Sverige skulle få panik. Det skulle vara coolt. Hehe. Nu sitter jag här. Efter en dag med slottsbrunch, mål och förväntningssnack och mysig kvälls gudstjänst. Jag tänker på alla jag saknar där hemma. På hur Hannah, Carl och Lotta planerar tonår nu. På hur Edit laddar inför morgondagen i ES TEA 1. På mamma, pappa och Henke sitter där hemma. På min församling. På mina jobbarkollegor. På danslärarSara. På Sara och Manda i Aussieland. På Xara på sitt nya jobb. På Julia på Marre. På Anna på Glimåkra. Och på massa fler som jag inte törs omnämna i min blogg. Jag tänker lite på sjuka drömmar, Julias visdomsord och på Betel oxå. Men det är en alltför hemlig cliffhanger för att ni bloggläsare ska få veta... Den kanske återges i verkligheten någon gång. Men vi får se. Imorgon ska jag dansa Jazz, och Balett. YEAH!

Nu ska jag göra bankärenden. Och sen är det dags för So You Think You Can Dance. Jag vill att Jeanine och Evan åker ut...

She did went to whitemountainpark and watched cullbergsbaletten

Ja. Jag lever. Stockholm är fantastiskt. Jag har inte internet. Vi hörs. Kärlek.

So she said goodbye to the picturediary and then she died from there to a life above pictures. Above everything. And she turned her eyes upon Jesus.

And she was that sort of person who constantly lived in a suitcase

Väska. Packa upp. Tvätta. Packa ner. Så känns det som att mitt liv varit i ett år nu. Med korta avbrott av en faktisk garderob eller några hyllor och en byrå. Att placera allt på. Och i. Det känns som om jag lever i en konstant resväska. Och jag vet inte om jag uppskattar det. Jag vet inte om jag är en såndär som trivs med det. Men jag gillar att flytta på mig. Att se nytt. Att lära mig nya platser. Att bli hemmastadd på nya ställen. Jag bara ogillar att packa om och om igen. Jag måste göra mig av med många av mina saker. Så att mina väskor blir färre. Och varje packning mer överkomlig. För jag tror inte att jag är ämnad för att liv i stagnation (tack Staffan för att du lärde mig detta finfina ord), jag tror jag är ämnad för att liv i rörelse. Men jag tror inte heller jag är ämnad att leva med så mycket saker att de tillsammans samlar ett berg. Nej. Lönlöst. Nej, mycket saker är bara en börda.

Och en liten review. Jag har varit på läger. Lekt med mina konfirmander från Gråbo i en vecka vid havet i Halmstad. Sett ungdomar möta Jesus, ätit massa mat, lekt lekar, skrattat, gråtit, gråtit ännu mer för att mitt hjärta (med små inslag av Guds hjärta) gång på gång har krossats för att vår värld är som den är och andats in den befrielse som en vecka där vårt fokus bara är på Jesus, faktiskt ger. Och det är så lätt att älska Jesus då, och så mycket svårare när man är hemma igen. På väg till Sveriges största och mest sekulariserade stad. Men. Det måste gå. Det. Måste. Gå.

"Så fortsätt längta, hitta mod, våga hoppas, våga tro.

Tro på drömmen, ta ett kliv, vält den värld du lever i.

Och va en galning, var naiv.

Det är det som håller oss vid liv."

Nu drar jag!!

NU drar jag! Frizon 2009, here I come!

Imorgon 05.15 går bilen.

Det kommer bli fantastiskt!

Vi ses där...

update.2.0 (vuxenlivet suger)

Min nya vän är Post-it lappen. Har tapetserat en vägg med post-its och har nu lite mer ordning på mitt liv. Känns bra. Det har varit ett sånt kaos. Det är läskigt att vara vuxen. Tycker inte alls om det. Hade lätt förlikat mig med att vara sju år igen och ovetandes om allt jobbigt som det innebär att vara vuxen. Mest av allt hatar jag allt som har med pengar att göra. Det är svinsvårt. Det är läskigt.

Och jag är sjukt dålig på det (avskyr nästan allt jag är dålig på). Igår satt jag gråtandes och arg och försökte klura på hur jag ska överleva ett år i sthlm, varför jag har en mobil som kostar så mycket och försökte övervinna min rädsla för studielån. Lyckades inte direkt.

Men ja, post-its är min vän nu, för nu ska det bli ordning på torpet. Jag ska börja mitt ordningsamma liv med att be för dagen, sen ska jag jobba, sen ska jag jobba mer, sen ska jag vara ledig... Onsdag är min lördag. Då ska jag sova. Och reda ut mitt liv.

Och ja, nu är bloggen back from the vacation. Så välkomna tillbaka!

vacation now

Bloggen tar semester ett tag. Tills jag orkar skriva igen. En vecka eller så =)

Tills dess, njut av att göra ngt vettigare =) eller läs min andra blogg om ni vill läsa dikter och annat trams i några dagar.

Frid!

Kraftkvinna - that's me

Jag har idag lärt mig något nytt. Yeah. Det är sånt jag gör. Lär mig. Ständigt. Idag har jag lärt mig att klippa gräset. Med en gräsklippare. Ja. Det är sant. (Både att jag aldrig klippt gräset tidigare i mitt liv, och att jag nu lärt mig).

Känner mig som en riktig kraftkvinna. En såndär som kan saker. En militant feminist som kan allt själv. Som dödar spindlar, läxar upp taskiga barn och klipper gräset. En såndär snusförnuftig och vis kvinna. Som kan göra sylt, virka tofflor och baka bullar utan recept. (Fast det kan jag inte.)

Men det tar sig. Jag kan klippa gräset. Ett steg närmare den ultimata kraftkvinnan.

Amen.

for now (om att bara vara och egoistisk)

Jag är hemma igen. Efter en fantastisk hönövecka. Bodde i en liten båt med tre underbara tjejor. Var på möten. Fikade. Hängde på Nimbus. Skickade sms. Ja. Levde. Och nu är jag hemma igen. Lever ganska bra här med. Kör bil. Sover. Jobbar. Lyssnar på Chris Tomlin. Har tre veckors jobb framför mig nu. Känns seriöst. Vuxet. Unlike me. Sen blir det frizon. Ja, jag har bestämt mig. För att när jag klurade på det, var det det som jag insåg att jag nu behöver. För att jag måste få bara vara en vecka till i sommar, och inte vara förebild, käck och hurtfrisk. Men sånt är fult och egoistiskt att erkänna så det gör jag inte. Och jag vet, jag är väl slö och lat då. Som inte åker på scoutlägret och älskar människor och berättar om Jesus. Men jag är försiktigt varse om att jag nog inte är stark nog än. Men jag vet inte. Jag är nog bara egoistisk.

Det är en råtta på mitt tak. Hör hur den springer och gnager ovan för mitt huvud. Jag gilla såna ljud. Typiska hus-ljud. Hur ska det gå att flytta från detta hus? Nu ska jag dock fortsätta leva denna måndag. Ha en vacker dag.

Byebye

Farväl skogen, Hej havet!

Idag far jag, en veckas semester.

Hönö, here I come!

Ha en härlig vecka alla, nu ska jag umgås med vänner, havet och mest, Jesus!

Kram

Lilla du - syndromet (eller, jag hatar att ringa till doktorn)

Jag vet att många människor ringer till vårdcentralen för löjliga, låtsasåkommor. Men. Jag förtjänar att bemötas med vänlighet och på allvar när jag ringer till mr doktor för att säga: Ge mig medicin för min allergi tar långsamt död på mig. Då vill jag inte ha någon som säger: Lilla du, den medicinen är inte så bra att ta, det är bättre med den du redan har. Ta lite av den. 

Kära doktor, jag TAR min medicin. Den hjälper INTE. Så snälla, rara du. Ge mig kortisontabletter, nu. För att vara såhär allergisk är minsann inte bra det heller. Jag har varit allergisk sen jag var elva, jag kan min allergi. Så snälla, jag är ingen lilla du som det ska daltas med. Jag vill bara ha en medicin som funkar. Punkt. 

update waahwoom

Det är officiellt. Om två månader är mitt hem inte längre mitt hem. Ja, jag hatar det. För man säljer inte saker med hjärta bara för vinsten. Men, mina föräldrar är av en kapitalistisk art som jag är skadad av men ständigt försöker slå mig fri från. Hur som helst, huset skall säljas. Och jag ska flytta till Stockholm. Och mor och far till nånstans som dom inte vet själva ens än. Mitt rum ska bli någon annans rum. Vardagsrummet ska bli någon annans vardagsrum. Mitt barndomshem ska bli någon annans hem. Och det suger. Man ska bo på landet, så är det. Man ska inte bo i en butikslokal i Majorna eller i en lägenhet i/på Eriksberg. 

DET SKA MAN INTE. Oj, stora bokstäver. Jag är inte ens så arg. Eller jo det är jag, på mitt förtryckta, veka, fega vis. Eftersom jag är enormt dålig på att vara sådär häftigt och coolt arg. Dålig på att skrika, slå i saker, gråta och vråla. Jag är för mycket mes för det. Jag är en Suck-Fia. Jag suckar av ilska men gör sen inget mer. Vilket oftast resulterar i att man inte vet att jag är arg. Någon gång ska jag våga ha ett häftigt humör. Jag ska bara lägga på mig lite mod först. 

Ja, hur som haver, nu ska jag gå ut och sola eller kanske simma en sväng i sjön. Frid! 

jag har en dålig stund (+lite ord om Perth)

Jag har en dålig stund som jag inte riktigt vet vad den beror på. Kanske för att jag allergisk. Eller för att jag är sjukt ovan att bo med min familj efter ett år i stugan. Eller för att jag inte har ngn koll på mina två semsterveckor som är kvar. För att jag inte vet var jag ska bo på Hönö och inte valt mellan scout/frizon än. Eller för att jag inte orkar göra någonting. För att jag kan ligga i min säng och bara glo. Jag vet inte. Men om ni undrar varför bloggen och allt annat tekniskt i mitt liv ligger lite nere, så är det därför. 

Nu ska jag berätta om Perth. VILKEN SEMESTER! Efter massa flygning landade jag på flygplatsen och Sara var där och välkomnade mig med en finfin hawaiikrans =) Great! Sen spenderades dagarna med sömn (för min del, för Sara gick upp earlyearly), klappandes djur och upplenades finfina Perth. Vill ni ha mer detaljerad info kan ni ju läsa vad Sara skrivit, hon är bättre på att blogga än vad jag är =) Bra hade jag det i alla fall och det var mycket spännande som hände.  Framförallt fick jag umgås, prata och hänga med Sara. Vilket gjorde resan mödan värd!

Bjuder på en sunsetbild från aussieland, lovely! Kram på er!

Hemma (nästan) igen.

Är i sverige igen. Äntligen. I ett as varmt sverige. Men jag gillart. Mörkt blir det inte heller. Nej, sverige är fint. Men så oändligt tomt på sara. Usch. Jag saknar henne å det fetaste. Och saknar perth också. Och engelskan. Face it, svenskan är inte så skön att lyssna till som engelskan. Men men. Nu är jag i landet igen. Punkt. =)

Den förbannade längtan

Man ska bestämma sig och sen så ska man hålla fast vi det. För annars blir människor ledsna. Så är det. Och jag har som vanligt lovat och sagt för mycket och plötsligt måste jag välja mellan två saker. Varvid det ena jag redan är bortlovad till och det andra jag faktiskt hellre vill. Så vad gör man? Skriker lite, ber lite, gråter mycket och hoppas att man fattar mod att tacka ja till ngt och nej till ngt annat. Me jag har då rakt inte det modet ännu. Men man kan alltid fresta sig själv lite, och glutta på frizons hemsida och försiktigt önska sig dit i augusti. Men men, vi får se. Scoutläger är ju oxå en fin grej. Mycket är fint i denna världen faktiskt. Nuet är allra vackrast och oftast glömmer jag det för jag förpestar mitt liv med att längta efter framtiden.

Ja, jag har det jättebra hos Sara oxå. Älskar det! Men det ska jag skriva om sen. Så, vet ni det.
Nog med deppigt, tråkigt inlägg nu. Adjö =)

trött.trött.trött. (borde inte bli publicerat =) )

Jag är så trött. Så galet trött. Gick sådär att sova på planet. Vart as pigg plötsligt. Och så satt det några framför mig som fällde ner sina stolar i knät på mig två sekunder efter planet lyft och sen var dom där, i tio timmar. Underbart. (Usch, det är så lätt att vara bitter och tjurig när man är trött). Nu är jag i alla fall i HongKong. Allt är väldigt kinesiskt här. Kul. Dom har liksom munskydd å sådär. Skrattar inombords varje gång jag ser det. Sen har dom helttäckningsmatta i HELA terminalen oxå. Jätte hygieniskt, INTE. Sån dubbelmoral. Det är lagom lite/mycket folk och flygplatsen känns tråkig men lugn. Avskyr stressiga flygplatser. Avskyr att flyga långt. Tacka vet jag tåget. Fast inte till Kina kanske. Eller till Australien. Kan bli svårt. Härifrån går så många plan att mitt plan inte finns på nån lista än. Känns stabilt. Men jag är för trött för att oroa mig. Skulle bara börja grina =) moget =) Har för övrigt valt ut en man i stor hatt och med en konstig fyrkantig väska till att bli my safe person. Han ser ut som en australiensare och ska säkert dit oxå. Han ser trygg och cool ut och så länge han sitter här i vänthallen sitter jag oxå här. Sen ska jag gå till Starbucks och köpa Chai. För det har dom här, i Kinaland. Fy vilket trist inlägg detta blev. Men känner mig tvungen att skriva och tala om vad som händer, så ni vet. =) Hahaha. Det är kul att man i Kina har så många människor att man kan ha små skyltmänniskor som går runt med skyltar där det står: Boarding eller Final Call och så flygbolaget och flighten. I övriga världen har vi högtalare. Men tja, människor är ju alltid trevligt. Usch, jag har inte styckeavdelat en enda gång nu. Stackars er som läser. =) Inser långsamt att jag ska vara på heltäckningsmatteterminalen tills klockan tre idag, lokal tid. Nu är klockan typ åtta. Det är sju timmar. Cosy. NOT. Ja, ja, nu ska jag försöka leta reda på var jag ska vara egentligen. Och dricka Chai. Och så stod det ngt om en sleeping lounge, kanske vore ngt =) Ja, tack för att ni läste detta bedrövligt långa, trista inlägg. Nu vet ni vad jag gör. Så nu stänger jag datorn, vrider upp Hosanna och God of this city i Ipoden (äntligen lovsång!! planet hade inte riktigt det utbudet kan man säga, dåligt säger jag) och utforskar flygplatsen, ber och vandrar lite. Sov gott, ja, det är det ni gör hemma i Sverige nu =)

inlägg hundra

Nu sitter jag på Helsinki Airport, med gratis internet. Efter min ofrivilliga internetfasta i en vecka är det gott med mycket internet. Ja, annars ska jag väl dricka kaffe, äta en kaka, eller en macka. Och vänta på att klockan blir 15.55 för då kan jag skutta ombord på planet till Hong-Kong. Har med mig två feta modemagasin, en fulladdad ipod, vatten och choklad. Det är upplagt för en perfekt resa. Så flyger man över natten oxå, LOVELY. Flyget till Perth blir värre. Mitt på ljusa dagen. Men men. 

Bjuder på en bild av mig själv på flygplatsen, så att ni får se mitt krulliga, bruna hår. Framförallt Sara, så hon känner igen mig tomorrow =) 

Och ja, dagens grattis till Xara. Du ÄGER! 

Nu.

Trött och nervös som ett as. Kommer dö på vägen till aussieland. Men men. Det blir nog bra. Träffar lite sköna STN människor ikväll. Mysigt. Och sen, två veckor med Sara. Jag är taggad. Så otroligt taggad. Och så kom jag in på Kagge. Nej, just nu är saker och ting lite för bra. Är tacksam. Är glad. Men smärtsamt och inbilskt troende att det närsomhelst ska försvinna. Vi syns om två veckor!

Jag kom in!!!!!

Nej, jag behöver väl inte säga mer än så. Gud är god. Jag flyttar till Stockholm till hösten. Yeah!

Panik 2.

Jag ligger i sängen och blickar ut över stöket i stugan. Panik. Hur ska vi hinna allt? Imorgon drar vi och i stugan är det kaos. Känn paniken. Jag går upp, sätter på lite Carola och rufsar i mitt numera lockiga hår. Fortfarande panik.

Dagens lista

1. Fetaste ettan, på onsdag bestämmer kaggeholm om jag kommer in eller ej. Be, be, be tills dess!!
2. Idag tackade jag nej till härnösand. Känns rätt!
3. Idag lämnade jag bort vårt internet, så nu är jag lite mer frånkopplad.

Frid åt er alla! Kramar!

Panik.

Idag fick jag brev får Härnösand. Dom kallar mig till antagningsprov. Jag får lite panik. För jag hade ju bestämt mig för att inte söka dit. Att strunta i dom och fullt ut lita på att jag kommer in på Kaggeholm. Men vågar jag vara så iskall? Vågar jag säga nej? Jag har ju inget annat säkert alternativ. Men ja, jag vill till Kaggeholm. Panik! 

Speed it up

Alltså jag är stressad. Jag är arg. Och polisen är tro sjutton den segaste myndigheten jag vet. Får jag inte ansöka om pass idag får jag ett litet krupp. Avsky myndigheter. Avsky att behöva dom. Avsky kö. Och jag ber tyst: jesus gör mig mindre arg.

Mardrömmen

Mardrömmen är att någon klipper gräset tio meter från där jag bor. Och min näsa dör. Och jag dör. Och nyklippt gräs luktar så infernaliskt gott. 

Jag har ett fett problem med det där med visum.

Alltså, jag är europé, jag bor i Sverige. Sverige är ett fint, rent och välartat land. Jag är likadan. Minus det där med välartad, det är diskuterbart. =) Men för att nå min tes, varför ska jag behöva ansöka om visum för att åka till ett land fyllt med äckeldjur, stora, röda stenar och människor utspridda på tusenmils avstånd? HA? Viva Schengen, som gör att man kan resa fritt inom EU. Fast det bord gälla hela världen då då. Eller äsch, öppna gränserna bara, skippa hela idén med länder och gör världen till en värld. Wow, det där vart radikalt. Icke så välartat, men lika sant för det. Jag vill faktiskt inte ansöka om visum. Jag tycker idén suger. Jag tycker det bara ger mig extra, onödigt jobb. Nej. Inte okej. 

På lördag får jag sova.

Jag är så trött att det inte finns. Imorgon är det skola. Stugan måste städas. Jag ska packa ner allt. Packa en bag for Australia. Städa allt. Det är så mycket att göra, så lite tid. Om två veckor får jag semester, då åker jag bort. Tills dess slåss jag för att inte dö av stressen, dansar för att glömma allt, fikar för att kompensera sorgen, är vaken för att inte tänka och ber till Gud för att jag inte pallar att gå själv. 

Det var väldans neggo skrivit, men tja, jag är trött. På lördag får jag sova. 

Tick tack ticket

Nu är den köpt. Om två veckor är jag hos kängurus, vegemite och Sara!! Till dess är det bara gråbo som gäller. Imorgon är det söndag. Känns som måndag. Toksnart är allt över.

Väntan

Jag ringde å då sa dom, skicka ett mail. Skönt, tänkte jag och drog ett mail. Först nu förstår jag, väntan är tusen gånger värre än rädslan att ringa. 

Väntan. 

Väntan. 

Väntan. 

Jag vill veta nu. 

Nej, vågade inte det nej.

Jag vågade inte ringa nej. Men imorgon. Har bättre med tid då oxå. Imorgon blir det. Mod är en sak som fattas mig. Nej, det måste bli Kagge. Gud, nu får du fixa det! Amen!

Twitter alike

Mina inlägg blir så korta, som små twittrar. Knappt märkbara, men ändå viktiga. Idag fick jag veta att en tjej tackat nej. Imorgon ringer jag Kagge. Jag hoppas jag kommer in. Ska preppa hela morgonen genom att be. För Gud vill min glädje. Och ja, jag vill dit. Jag villvillvill dit. Nu ska jag sova innan jag slaktas av mina roomies. Be för mig imorgon. Amen.

Ett icke önskvärt beteende

Ja, det är ett icke önskvärt beteende att kika för mycket. Ändå gör jag det.

Andrea sa till mig som det var

Jag har inte skrivit på länge nu, vilket min härliga väninna Andrea så vänligt påpekade häromdagen. Så därför skriver jag lite nu. Om ni nu har undrat. =)

Det är mycket som hänger i luften nu. Framförallt min höst. Aset till höst är nämligen ruggigt obestämt. Och det är ju ganska så illa. Ur världens mått mätt. Själv är jag som vanligt övertygad om att Gud kommer leda. Och jag ber att Han ska ordna så att jag kommer in på Kaggeholm. Men tja, det är en ganska egoistisk bön och kanske inte alls Guds avsikt. Så, vi får väl se. Leda kommer Han ju göra i vilket fall. Men tja, min höst stör mig lite. Men inte så farligt. Det löser sig. Som sommaren har gjort. Gud är fin på att fixa, det är lite Hans grej =)

Nåja, en annan löshängande sak är vecka 25+26 och det som ska hända då. Som är lite hemligt än. Jag väntar på ett brev från en skola som ska avgöra om jag ska till Stockholm den 11/6 eller ej. Det spelar lite roll för det som är hemligt. Sen så kan det ske. Typ om någon dag eller så. Tills dess håller jag på det.

I helgen (ja, sedan i onsdags) har jag varit på Skaut. Glömmer alltid bort hur bra det är att vara där. Underbara människor. Fast i helgen kom jag på mig själv med att verkligen inte förstå, varför har vi inte andakt? Varför ber vi inte ihop? Det är så galet konstigt hur 15 kristna människor kan samlas i fem dagar utan att göra det. Nej, jag förstår knappt att jag skriver detta. Nej.

Nåja, i övrigt så har den senaste tiden bestått av att förstå att jag ska flytta från stugi, att vara på skaut och ändå inte vara med nästa år och att tja, inse att jag är så oplanerad. Har ingen aning om det mesta nu. I juli börjar jag jobba, då blir det struktur. Tills dess håller jag stenhårt i min almanacka för att kunna guida mig genom vardagen. Och frizon. Var gör jag med frizon? Eller scoutläger? Ja, jag vet inte. Beslut som borde fattas. Men jag orkar inte.

Det är tur med Andrea då, för hon säger av någon sjuk anledning alltid som det är. På ett behagligt vis. Jag tror det kallas att hon känner mig. Och även om jag inte alltid vill/tycker att hon har rätt, så har hon lik förbaskat alltid rätt. Hon är klok den flickan. Det är nog just därför, hon kan säga som det är.

Gråtfilm

Har precis sett på A beautiful mind, helt fantastisk film! Men oj, vad jag gråter. Tre minuter in i filmen och jag finner stora, salta tårar på mina kinder. Rusell Crowe är genialisk, underbar. Nej, det är en så fin film. Annars intet nytt under solen. Imorgon är det skola. Tjoho.

Amen och hej.

Skäl att älska dig.

Ska börja med en ny grej här på bloggen, för trevlans skull och för att peppa, lovprisa och lyfta upp underbara människor ikring mig. Jag börjar nu.

9 sjukt bra skäl att älska dig:

1. Bara du har samma underbart sjuka humor som jag.
2. Bara du kan vara snygg i allt du tar på dig.
3. Bara du har lärt dig att "Svart och vitt håller alltid".
4. Bara du kan säga upp dig via internet och ändå vara eftertraktad av din chef.
5. Bara du kan få MVG i SO för att du är söt.
6. Bara du lyckas alltid med att vara elegant.
7. Bara du lyckas alltid lära känna alla dom där som jag vill lära känna.
8. Bara du kan vara så skönt hurtig och sedan käka muffins, utan att det ens syns på dig.
9. Bara du lyckas hamna hos en perfekt familj i ditt utland och kan leva lyxliv.

Det är bara du, Sara. Det finns så mycket mer att säga om dig, kanske ska skriva en bok. =) Du är bäst however! Love you!

Guds bästa grej

Guds bästa grej är solen. Solen som lyser på min näsa och målar världen gul och ljus. Solen som värmer och gör vilken dag som helst till den bästa av dagar. Solen på min rygg och vinden i mitt hår. Det är glädje det.

Tacka Herren för Han är god!!

Amen.

Det är fult att skryta

Alltså, jag måste få yttra det. Jag sprang idag. Jag gick ut och sprang idag. Och jag struntade i att det gick dåligt. Att min kondis är lika långt borta som Afrika är. Jag sket i det. För jag var duktig som sprang. Och jag känner mig redan fräschare. Motion, vilken nådagåva. Ja, jag är nöjd. Och ja, det är fult att skryta men idag får jag skryta lite om min bedrift.

Och nu, min helg! Min helg bestod av att jag inte jobbade, vilket var kul. Så jag fyllde den med:

1. Tonår, fast mina kids kom inte så jag och Lotta var själva på besök med fika hos Ingo och Annelie! Var i kyrkan och letade efter mina barn och hittade Anne-Marie, Agneta och Britt-Karin. Och hur trevligt det än var hos Ingo så var stunden i kyrkan värd guld. Åkte därifrån med en skum och sjuk känsla av att vara så oförtjänt omtyckt. Vad mina älskade församlingsextramammor sa till mig kan du få veta om du frågar någon gång men allt behöver inte exponeras på internet. Det var ovärdligt i vilket fall som helst och igen så vet jag, jag älskar min församling.

2. Lördag var en galen dag, först hjälpte jag och Julia till på Reningsborg. En secondhand i Göteborg. Det var sjukt roligt, önskar man fick jobba med sådant alltid. Hittade lite nya roliga kläder oxå, alltid kul. Mycket trevliga, underliga och roliga människor. Otroligt rolig stund! Sedan åt vi makrill i kollektivet och handlade på Toppen, Göteborgs bästa fruktaffär! Sen åkte jag på kalas hos Lotta! TJOHO! Massa tårta och god mat! Sen var det utgång på Kontiki och det var riktigt nice även om jag var trött! Men ja, en toppen dag!

3. Söndag var min dag vigd åt Anna. Vi träffades, åkte till Saron och gick på gudstjänst! VILKEN FÖRSAMLING! Dom andades efterföljelse och jesuslängtan. Det var fantastiskt att få besöka! Otrolig glädje, dom hade dop i gudstjänsten. Ja, troendedop, dvs att man döps för att man tror och själv vill och inte för att ens föräldrar vill (som ju är fallet vid barndop), det var otroligt häftigt! Man blir så glad, Guds rike växer. Gah, det är så fantastiskt! Sen fikade vi länge, snackade om allt vi inte pratat om på hur länge som helst, gick på stan och sen for Anna hem och jag till mina föräldrar. Åt mat, sydde lite (älskar att sy, ska sy såååå mycket i sommar, sysysysysysysysysy!!!)

Ja, nu har ni fått den. HELGEN. Hoppas eran helg ägde! Nästa helg ska jag jobba, det är distriktskonfa på Sjövik. Kommer gråta i köket eftersom jag så gärna vill vara konfaledare. Men ja, valet är gjort och det är rätt. Men sorgligt. Yeah. Nu ska jag sova! Imorgon ska jag med min far på utflykt till hans jobb! =)

11 maj

Oj, vad datumet klingar fint! 11 maj betyder en månad innan antagningsprov på Härnösand. 11 maj betyder en månad kvar till skolavslutning. 11 maj betyder 9 dagar till ska'ut blå. Och en månad och en vecka till ska'ut grön.

Hur som helst, 11 maj känns lite som början på sommaren. Solen skiner, näsan kliar och våren är i full gång. Idag snör jag på mig joggingskorna och springer ett varv. Fast först ska vi till skolan och snacka med kuratorn, sitta i antimobbinggruppsmöte, planera tjejgrupp och killgrupp för sexorna och vara där en stund. Sen ska jag komma hem, slänga ihop en kaka till ska'ut blå-planeringen som äger rum i mitt hus ikväll men innan mina handledarkollegor kommer ska jag ut och springa. Känns stabilt. Ut och springa. Tror Sara har smittat med sin hurtighet. Men det blir ju fint, en liten springrunda. Dagens motion. För det ska va en sån om dagen nu, tills Härnösand. Så jag är in shape. Så provet går bra. Så att jag har gjort allt som står i min makt. Sen får Gud göra resten.

Amen.

PS Ska blogga om min superfina och kalasmysiga helg senare. Kanske ikväll. Håll ut!! =)

Mittemellan

Jag vet inte om jag tycker om den här blekgula nyansen alls egentligen. Lite sådär äckel-sjukhus-gult. Men ja, den är harmonisk. Den är relaxed. Den säger inte för mycket. Men inte för lite heller. Den är skönt mittemellan. Men jag vet inte om jag tycker om mittemellan.

Nattliv - inte som alla andra

Mitt i natten är kreativiteten som värst.
Eller som bäst.
Det beror lite på hur man ser det.

Nu är klockan 00.40 och jag har god lust att måla tavlor, sy lite kläder, baka cupcakes, snöra på mig balettskorna och göra developer och öva mig på grand jeter, läsa hamlet, läsa fröken julie, tapetsera en vägg, måla våra skåpsluckor i snyggt rosa-randigt med svarta knopphandtag, organisera hela min garderob, göra om layouten på min blogg, öppna en ny diktblogg, skriva dikter, ordna alla foton på datorn, ta lite foton i min nya tyllklänning, slinga håret, testa en ny sminkning, måla snygga ord på en vägg, plocka blommor och så vidare. Längst ner på min lista kommer sova. Och ännu längre ner kommer att gå upp imorgon. Spell it out: OVÄRT.

Mathilda-weekend!

Nu är Mathilda (Julles älskade kusin) äntiligen här! Medans jag har jobbat och slitit i helgen har hon och Julle lekt i Göteborg hela helgen. Imorgon ska vi vara sjuka, blir en visit till stan igen antar jag. Man får ju passa på. Och så sovmorgon. Ja, välkommen Mathilda och tack för att du tar lyxiga sovmornar och goda kakor med dig. =)

Nässpray är min vän

Jag kan för tillfället inte andas. Genom näsan. Så nässpray är min vän. Viktig sak att blogga om ja. Tack.

Älska våren.

Konstant huvudvärk.
Konstant halsont.
Konstant hosta.
Som snart övergår i konstant snuva.
Konstant nästäppa.
Konstant rinnande ögon.
Och konstant febrig känsla.
Och igen, huvudvärk.
Nja, inte värk.
Mer klyvning av hjärnan.
Omöjligt att sova.
Omöjligt att orka vara vaken.
Och allt gör ont.
Och allt kliar.
Och allt känns tungt.

Men jag älskar tro sjutton våren även om hösnuvan är här för att stanna.

Andra reserv

Så vet jag då ja. Vet inte om det direkt berikade mitt liv. Andra reserv känns inte som en vetskap som berikar. Mer som något som känns lite halvt. Jag måste alltså söka något annat. Suck. Men det vart ju bra att söka på ett vis oxå. Man måste ju testa. Vet att jag har sagt det förut men det är ju likväl sant, man måste gå för att bli ledd. Men som vanligt så svider det lite att inte få som jag vill, jag vet, jag är bortskämd med det. Men Gud vet ju så klart vad som är rätt. Och det gör inte jag. Men usch, vad jag vill ha rätt och vad jag vill göra som jag vill. Men ja, inte som jag vill utan som Gud vill. Och även om det suger lite just nu så är ju oändligt tacksam att ha Hans hand att ramla tillbaka i. För jag gör ju det, ramlar alltså, allt för ofta. Och tänk om jag vore utan den handen då? Nej, fasansfulla tanke.

Vi får väl se. Nu får jag söka något annat. Jag får gå igen och så får Gud leda. Amen helt enkelt.

Det efterlängtade regnet

Ikväll föll det äntligen. Regnet. Åskan dundrade och blixten målade himlen vit. Men nu är allt rent. Nu är luften ren. Nu är marken vackert ren. Inget kan rena som regn.

Det var nog så Gud tänkte när Noa fick bygga sin ark. Inget kan rena som regn.

Latest review of my hysterical life

Detta har hänt: Sedan i onsdags har jag farit till Fjollträsk, dansat i tre timmar på kaggeholm och förfasats i ytterligare typ 24 timmar. Tänkt tanken:" Inte som jag vill utan som Du vill Gud" kanske tvåmiljonertretusenfyrahundrafemtioelva gånger och är fortfarande osäker på om jag verkligen är enig med den tanken. Jag har lyckats le mig igenom ett tretimmar långt danspass, misslyckats totalt med att verka duktig men lyckats fullkomligt med att vara glad och ha kul. Insett att jag älskar kaggeholm och fullkomligt önskar att få gå där i höst och att få dansa med de underbara människorna jag möte på antagningsprovet. Jag har varit på stadstur med Julia i Alingsås och handlat en massa nya fräsch-heter, gått in på Amandas gamla jobb och fyndat prickiga muggar, köpt te på Tant Augustas och handlat en redigt snygg jeansklänning från White. Jag har lärt mig att ALLA är fräscha i Stockholm och att deras dialektala uttal av en del ord totalt förstör svenska språket.

Och en liten lista på detta:

Stockholms faschinationer:

5. Var är bussarna i city? Nej, det finns inga nej.
4. Alla säger att de tar "tuben/tunnelbanan" över allt. Som inbiten göteborgare blir det svårt att inte säga, "vi tar vagnen".
3. Åhlens är inte ett varuhus utan ett helt eget HÖGHUS på fyra våningar som har öppet längre än jag är upp på kvällarna.
2. Det är inte bara Åhlens som har öppet sent, vanliga affärer håller öppet till åtta på kvällen. Galet.
1. ALLA är modellsnygga och galet piffiga. Blir less på två sekunder. Var är PJ-kidsen, var är fjortisarna i mysisar, var är emosen, var är tjejerna/killarna som är på väg till gymmet? Var är opiffet? I Stockholm finns det inte. Usch, orka vara piffig.

När tåget glider förbi Alingsås och sen in på centralen i Göteborg är det frid i mitt hjärta. Jag är hemma. Jag kan inte hjälpa det, jag älskar Göteborg.

Att åka till stora staden över dagen

Imorgon klockan fyra bär det av. Till Kaggeholms Folkhögskola för att göra prov till danslinje, tack alla ni som bad! =) Det är en viss lyx att kunna slänga sig med begreppet: imorgon åker jag till Stockholm över dagen. Känner mig som en businessman, en cool affärskvinna. Men lär se ut som en bohem när jag glider runt med min gigantiska väska i indiskt, gröntguldigt tyg, tajts och tunika och en stor, rosa kofta. Men det blir coolt. Imorgon åker jag till stora staden för kanske typ första gången i mitt liv. Det blir bra. Kommer bli lite mera världsvan.

Amen och hej!

HAT-VAL

Ung Kraft - Konfaläger

Equmenias Riksstämma - Ska'Ut Blå

Konfaläger - Ska'Ut Grön

Svensk sommar, STN-Häng, Tonårsmys, Tårtkalas - Hälsa på Sara

Jobba - Hönö

Kvarnen - Frizon

Nonstop - Surfresa

Jag HATAR att välja. I himlen kommer jag aldrig behöva välja, då kommer var sak ha sin tid. Inga svåra val kommer finnas. Åh, jag längtar.

Paus, frid, ro - back from Jönkan.

Nu är jag hemma efter Tre Dagar i JKPG (var ju borta fem dagar totalt dock, inte alltid logiskt). Var i Vara och hälsade på och insåg hur mycket jag älskar Teamläger. Fick ont i hjärtat av kärlek (har varit mycket sånt på senaste tiden). Träffade alla mina underbara konfaflickor och alla mina underbara konfakillar, träffade Marcus och Isak och Frida oxå och en drös med andra som man "liksom bara känner". Det var kvällsmöte och det var morgonseminarie, allt var så bra så. Många gamla på kvällsmötet, jag älskar gamla människor. Speciellt coola kyrktanter ala Svea som bakar tusen bullar, stickar hundratals sockor och är allmänt hurtiga. Dom är mina idoler, jag står förundrad över deras kloka ord, kunskaper och husligheter.

Sedan, ja, TRE DAGAR!!! Konferensen var underbar! Underbart dansmöte på fredagen, och sån Guds närvaro. Det var underbart och en nåd att bara få vara där. Att dessutom få tjäna och hjälpa till förgyllde ännu mer. Ja, alla ni som inte var där. Ni missade något. Det går inte att förklara i ord, men jag åkte från JKPG med något nytt inom mig. En ny renhet, en ny känsla, en visshet om att fått något nytt under dessa dagar. Något som består.

Ja, nu är jag hemma igen. Imorgon är det skola. Sedan ska det pluggas på onsdag och på torsdag är det dags för KONFALÄGER!!! Jag kan inte hjälpa det, jag älskar läger. Det är magiskt. Man binds till varandra på ett läskigt och underbart sätt, hjärtan öppnas och Gud berör. Så är det. Och jag älskar det. Himmelriket kommer vara ett konstant läger. =) Utan magsjuka. =)

Bestämde mig idag för att söka lite roliga skolor till nästa år. Härnösands folkhögskola, Kaggeholms folkhögskola och Lunnevads folkhögskola. Alla med danslinjer. Vi får se vart det bär.

Ja nu ska jag laga frukost och sen ska jag packa upp. Kanske diska. Kanske duscha. Ja, lov är lov, vi får se vad som händer.

idag är det tisdag

Idag är det tisdag och jag ska till Lotta för att baka bröd och chilla. Sedan blir det en sväng hemma och lämna lite saker innan jag far till Sjövik för att lämna Saras kläder till det Lindströmska hemmet och lägga lite lappar till scout i kyrkan. Oj, vilket fläng. Sen så kommer jag hem, kan ta och städa lite innan jag ska hämta Julia. När nu hon den där behagar anlända till Göteborg. Troligtvis sent. Imorgon blir det Vara och lite Edit, teamläger och stort möte på kvällen. Och sen så drar vi till JKPG på torsdag. Ja, och så blir det lite Tre Dagar. Kommer bli så bra, kalas lov! Och så ledig på måndag. Nej, det är för bra för att vara sant.

Peace.

Ps. Bilden har kanske inget direkt med saken att göra. Men fötter i vårgräset är alltid NICE!

weekend report

Helgen har varit prima, har umgåtts som en tok med Xara och vi har hängt i stan, handlat och fikat. Som man ska göra på en helg =) Längesedan jag hade en ledig helg och nu när jag sitter ensam, ja ensam, i stugan med solen på fötterna och funderar på att möblera om, baka kakor eller något annat energikrävande känner jag att jag nog tagit det lite för lugnt. Hahaha, kommer bi en soffslappis. Icke så nice.

Men tja, imorgon får jag väl hitta på nått. =)

Befrielse

Förlåtelse kan befria så att man får andnöd. Och kramnöd. Och så att tårarna rinner. Jaja, nu är vi vänner och jag grinar som en tok. Ja, jag älskar dig min vän! Tack för att vi kan vara vänner! KRAAAAAM!

Hur lyckas jag. Allt blir bara trassel. Hur jag än försöker. Så är det trassel.

MEN.

Det enda som är viktigt egentligen är att jag älskar dig. Kom ihåg det när jag trasslar till allt.

Musikfredag

GLÄDJEDANS!

Jag är klar med min läxa! 38 frågor om kluriga men bra kapitel i Livet jag längtar efter, as bra bok! Läs den! Jag är så glad!! Åh, det är så skönt! Nu ska jag duscha och sen blir det teenage!

Kramisch

PS Jag och Julia ÄLSKAR Lisa. Underbar person!

Superninjavoodoodolls - eller något annat som får dig att läsa

SÅ nu styr jag upp mitt liv:

Duscha 14.30
Städa = diska, dammsuga, göra toaletten fin osv 15.25
Sovrumsstäda = hänga upp kläder, tvätta osv 16.45
Mat = göra våfflor 18.00
Plugga/umgås 18.30 och framåt
Hämta Julia i stan 11.35

Hittills har dagen bestått av orkeslös sömn i soffan och facebookhäng. Nu är det nog, sjuk är inte likamed förslöad.

Amen.

Nu blev det vår

I ren protest till att jag imorses vaknade och marken var snötäckt så har jag vårpiffat bloggen. Fräscht right? =) Och så en dansbild på köpet, bättre blir det knappast. And I like it.

POSTED

Nu är det på lådan, imorgon kommer bilden. Brevet är på väg till Sara och jag är så nöjd!

Rys

Usch, skolor. Söka. Panik. Jag får lite rys bara av att tänka på det. Snart kommer en lista på vilka skolor jag väljer att söka till. Snart.

Ett litet lästips

En jättebra artikel av Clara Lidström om sex och kärlek. Våga läsa hela innan du bestämmer dig för vad du tycker...

http://www.expressen.se/debatt/1.1504492/sex-farligare-an-nagonsin

I bilen på vägen hem

Ibland går saker ovanligt bra. När Anden är med och låter hjärtan mötas. Ibland föds bra saker ur hysterisk nervositet. Denna helg har varit proppfull med arbete men samtidigt fylld av kärlek. I lördags var det Passion - ungdomsmöte i min kyrka. Jag älskar min församling. Satt så klart med mina tanter och gubbar och fikade. Det är sån fantastisk nåd att få umgås med dom, och då var kyrkan full med kids och kanske bara fem-sex stycken som var trettio+ men jag umgås ju med folk i min egen ålder jämnt och hur intressanta vi än är så går få saker upp mot ett samtal med paret Petterson, Inge, Marianne och Lennart. Av allt bra som hände den kvällen var nog det bästa att the elderly kom.

Men ja, nåd. Idag jobbade jag och sen for jag till kyrkan för att bara få lite själslig ro. Och jag älskar min kyrka. Jag älskar att ha nyckel dit. jag älskar att kunna åka dit, tända ett ljus, vara ensam där och bara vara. (Vet inte om jag riktigt får det men jag tror att Gud vill att jag gör det ibland, så då gör jag det och jag tror min församling är okej med det). Kvällen i övrigt gick bra. I bilen hem lyssnade jag på det här:

(Dagens tema är låt + person och plats som förknippas med denna låt)

Dom Andra - Kent (Marcus, Sjöviksgården, den sommaren då Kent fick en mening)
Pokerface- Lady GaGa (Lotta, Bydalen, underbara stunder av glädje och kortspelsansikteslåtshysteri)
I Carry You Home - James Blunt (har varken person eller plats som behöver omnämnas här men just ikväll kunde inte mina öron fått höra något bättre)

Ja, men godnatt då.

Och så tänkte jag: nu blir det inte Köpenhamn.

Men tji fick jag för envetet svarade dom från skolan i Köpenhamn och plötsligt blir jag osäker igen. Vart vill jag? Och det är ju bara en vecka drygt till audition.
ÅH.
Och då måste jag göra ett danssolo och komma till Köpenhamn och fylla i application forms och... ALLT. Usch. Nu ska jag sova.

Idag jobbade jag på sjövik, det var mysigt. Summer will be fat.

Dagens låttext

Jag är svag men ändå stark, arm och fattig ändå rik. Jag var blind men nu jag ser, allt som Du gjort, allt som Du ger.

Amen

Köpenhamn nästa?

Åh, nu blir jag sugen. Har kollat på dancearts skolan i Köpenhamn och blir riktigt taggad. Dom har en ettårig förberedande linje och jag vill dit. Inte jätte mycket kanske men ändå lite. Men det är audition första april. Så snart!! Hjälp.
Kommentarer?

Det förbannade benet

Ursäkta min stötande titel på inlägget men jag är så less. Har sträckt mitt lår och det gör otroligt ont och jag kan inte dansa ordentligt. Jag blir så arg. Sitter med en tröja virad runt för att hålla det varmt men det gör nog varken från eller till. Och det gör ont. Och jag blir arg. Och då gör det mer ont.

Och jag vägrar skippa dansen för idiotbenets skull. Nej, här ska dansas tills det inte går att gå på benet. Jag ska dansa bort sträckningen. Men det går väl inte. Tyvärr. Vila och åter vila är vad som ordineras. Men det är ju så otroligt trist.

Ja, over and out!

PS Idag kaxade jag och stod upp mot en busschaufför. Sara vet vem det är om jag säger Lisebergskaninen... Det var en modig gärning. Hahaha.

Inuti

Skita i det
Gå upp
Ligga kvar
Styra upp
Lägga ner
Ge upp
Slåss
Ignorera problemen
Jobba med mig
Strunta i det

Det är ett nederlag att bestämma sig för att styra upp för det ger mig bara mer arbete.
Det kommer löna sig i längden.
Men nu, ja, nu är jag bara trött, sliten och less.
Och ofta tänker jag att det bara kommer bli värre nu.

Steg i rätt riktning är mycket svårare än steg i fel riktning.

Cirkusfröken

SIV DU ÖPPNAR MIN VÄRLD!

ÅH, vi har seriöst världens bästa kyrktant och alltiallo!
Siv!
Hon är så go!
Jag dör!
Ho är ju den bästa!
ÅH!
Massa love!

Conventlife-Highlife

Ibland kan jag tänka att man skulle ta och bli nunna. Vore ju så himlans käckt, fasta tider, ordnat liv och massor med fridfullt bara-varande. Ensamt också kanske på nått vis. Eller inte. Ja, ibland vill jag bli nunna i alla fall. En nunna som dansar dagarna i ända, som lär barn dansa och som odlar grönsaker i ett hus på landet. Med några andra nunnor med samma fantasi. Och några gamla tanter med skön attityd.

Det är också en insikt värd att sättas på pränt. Jag ÄLSKAR gamla människor. (Jag försöker älska alla människor men just gamla är just nu föremål för extra mycket av min kärlek). Pensionärer är ju så visa. Vi är så lika. Tänk om alla dagens tjugoåringar kunde greppa det. Att vi ju är så lika. Har så mycket att lära av varandra. Dom har ju också varit där vi är, också gått på fest, också släpat hem en full kompis, också shoppat kläder också också också!

Jag vill bo i ett kollektiv där det bor folk i blandad ålder. Nån tant, nån medelålders kvinna, nån trettioårig tjej och nån 19 flicka. Par example. Åh, det vore ju så himlans coolt. Man ska ta tillvara på visdomen som äldre har. Det är dagens grej!

Så, en utmaning och fråga: Hur tar du tillvara på dom äldre i din omgivning? Våga prata med dom, det är så intressant!

Frid!

Och valet är faktiskt mitt.

Det kan vara det bästa och det värsta med att vara något så när vuxen. Man måste välja. Det är faktiskt så och det är ofta på gott och ont. Som sommarval. Har verkligen klurat på hur min sommar ska se ut. Missionsresa till Sri Lanka hela juni? Ska'ut Grön vecka 26? Konfaläger vecka 25-26? Att inte kunna ens få ihop allt lite var en plötslig panik. Jag hatar att välja. Jag hatar att säga nej. Jag hatar att säga: jag valde något annat framför er.

Och jag vet. Jag dissar inte. Jag är inte elak. Jag gör bara det jag gör helt och fullt (vilket är bra). Men det känns som jag dissar och trampar på. Det är väl för att jag fortfarande brottas med nån slags idé om att gör man inte allt med högsta betyg är man dålig och då vill ingen vara med mig och ingen tycker om mig. Konstig, absurd tanke men den är liksom en av mina tankemonster.

Nu har jag i alla fall valt. Och det känns. Inte överdrivet dåligt. Inte jätte bra heller. Det känns dock inte fel vilket jag tar som en ingivelse i att det är rätt. En liten ledning uppifrån. Man måste gå för att bli ledd som vi säger. Och det är ju så rätt. Men så svårt. Men jag tror att det är så. Jag tror också att allt ger något. Jag tror ibland att vi får gå fel för att det är nyttigt för oss. Konstigt kanske och komplext men livet ska inte vara hallonpaj med vaniljsås jämnt utan också ärtsoppa ibland.

NU blir jag ledd hoppas jag. Jag sa: Ja Ska'ut och nej till Sri Lanka och Konfan. Resten är upp till Gud. Är jag fel ute lär andra dörrar öppnas och stängas men just nu tror jag att jag är rätt.

Amen.

Och det kom!

Jag är på snudd till för glad för att få fram ord. Idag kom det! Det så efterlängtade och fina. Och jag skrattade, hoppade och grät av lycka! Kunde knappt få fram skrattet för jag log från öra till öra. Det är en konstig och ovanlig men underbar känsla!

Idag fick jag brev från Sara helt enkelt och det är lycka det! Hela vägen från down under har det färdats till lilla Gråbo där det nu ligger upprivet ur kuvertet på min säng. Läst några gånger redan. Skrattade så jag dog åt listan av iakttagelser i Australien och åt kortet på en känguru (djur är det roligaste jag vet) som stod och såg drogad ut och åt en koala i solglasögon. Alltså, djur som gör människosaker/har på sig kläder osv är det roligaste som finns. Jag älskar det. Hahahaha, djur.

Nu ska jag fortsätta kolla upp lite bloggar, ladda upp bilder och skriva mail till STN för att höra mer om Sri Lanka. Blev lite taggad på det igen. Vill liksom ha ett svar i alla fall!

Men tack Sara, för brevet! An answer is soon to come! Kärlek till dig syster, eller som man säger hos dig: love to you sister!

Frid och glädje åt er!

Pussel

Jag vill ha ett pussel.
Nån som har ett över?
Hannah?
Och Lotta, jag är lat och anammar din bloggstil.
För ja, du har en sån.
Och nu ska jag vika kläder.

Au revoir!
Jag saknar franskan.

If I had a man...

Ibland kan man få sakna att ha någon att ringa halv tre på natten. Någon att skicka ett fint sms till. Någon som överraskar med en ros på en fredag. Ibland får man sakna det där. Annars är jag nöjd.

Disciplin

Om jag varit lite mer disciplinerad skulle jag ha tvättat, pluggat, dansat, städat, fixat, handlat och duschat.
Om jag varit lite mer korrekt skulle jag ha gått och lagt mig och planerat inför imorgon.
Om jag var lite mer duktig skulle jag leva just nu och inte längta bort till utlandet, nya skolor och dansliv.
Om jag var lite mer kristen skulle jag förlita mig på Guds ledning och skita i att försöka hitta mig en man och ett yrke.

Men. Jag är ju jag och just nu lite besviken på allt jag inte är men ändå nöjd med den jag är. Jag är inte trött, jag kan vara vaken länge till, strunta i allt plugg och fix och bara vara. Det är bäst på nått vis. Att vara. Ja drömmer om att få gå på dansskola, att flytta, att åka bort och så mycket. Men just nu är jag här. I en stökig stuga och med en väckarklocka som ringer imorgon till en fullspäckad vecka. Jag vill och vill inte. Jag har ingen disciplin.

"Emilie önskar att disciplin var ett ord som kunde användas i beskrivande syfte om henne själv. Men det är det inte."

In love again

"Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ. -
du är besviken. "

Jag är kär igen, i fröken Edith Södergran. Hon skriver så underbart.

orkeslös.

Jag känner mig trött, hängig och less. Vill bara ligga och glo. Men samtidigt vill jag så mycket. Städa, göra fint, gå ut och gå, skratta, läsa, be, dansa... Men orken är liksom slut. Och min planering brister allt för ofta. Och varje gång den gör det får jag mindre ork. Och framtiden har jag börjat oroa mig för. Skit! Jag vill ju leva nu, inte oroa mig för det kommer ändå fixa sig. Åh! Känner att jag verkligen börjar veta vad jag vill och det är dumt för då blir man så bestämd och mindre öppen för Guds ingripande. Illa.

Och ja, Umeå var jättebra! Underbara dagar med fröken Julia och Lunds. Träffade massa härliga människor och såg stan. Åh, fint var det! Nu är jag hemma igen och ska njuta av Göteborg. Men ja, vår vore trevligt. Typ nu.

Amen.

Dag ett i Umeå

Första dagen i Umeå är upplevd. Med trötta ögon och ett övertrött leende på läpparna kryper jag nu till kojs. Dagen har bestått av förseningar men sen eftertraktad ankomst till Umeå. Har sett Sävar, stan och Kafé Station. Och jag är nöjd på nått vis. Morgondagen blir spännande men jag är glad för idag. I like it here. Och Julias place är rå-najs!
Bless!

SJ! - Hur svårt kan det va?

Är nu fyra timmar sen till umeå. Och allt är SJs fel. Bloggar detta på mobilen. Ja, en utläggning kommer senare. Tills dess, hata SJ med mig! =) fint väder är det dock, massa snö och strålande sol!

UMEÅ!!!!

Nu bär det av, nattåget till Umeå för att möta världen som Julia kommer ifrån! Åh, det ska bli så kul! Ska få se renar på gatorna och isbjörnar i rabatterna. Haha. =) Skämt.

Just nu sitter Julia och skriver dagbok och jag hänger på Facebook (livet vore fattigt utan Facebook) och vi är på väg. Tåget lunkar på i snabb takt (snabbare än Julia går, det är svårslaget).

Funderar på om jag vill köpa något för att stödja Statens Järnvägar (eftersom min biljett var tokbillig) men är inte så hungrig. Kanske om dom har tutti-frutti. Det är lätt den godaste tablettasksgodisen som finns. Viol är också den äckligaste. Usch.

Och har börjat läsa Stolthet och Fördom och inser att jag först nu har nått den personliga mognad som krävs för boken ifråga. Jag älskar Mr Bennet. Han är så underbart klipsk och go när Mrs Bennet håller på och töntar sig som en och annan fjortis. Det är äktenskap det, att stå ut och älska ändå. Fint.

Men ja, Umeå. Imorgon får jag fika på Kafé Station!!! Ska bli grejer det! Åh, ser fram emot detta besök. Och ja, dagens ros till Ann-Sofie Lund som hälsade mig så varmt välkommen till Umeå och fick mig att känna mig totalt relaxad inför besöket! Det är underbart med härliga människor, tack!

Nu ska jag strax överlåta datorn till unga damen Lund bredvid mig.

man blir så trött av läger...

Att jag aldrig fattar det. Men man blir ju så trött. Är nu hemma från Bydalen och tror att jag ska förgås av trötthet. Och helgen ska spenderas med familjen. Min trötthet kommer gå ut över dansen imorgon känner jag. Vill dansa men orkar inte åka med halvtio-bussen och kan ta söndagsklassen istället. Hellre modern än balett känner jag just nu. Nåja.

Det ordnar sig. Lite sovmorgon imorgon och sen familly-hang.

Nattinatti

Ren och rosa (skär) lycka!

Jag tycker skär låter sååå töntigt så från och med nu ska jag skriva rosa istället. Punkt.

Åh, måste bara skriva detta! Idag öppnade jag min mejl och såg: 2 nya mejl.
Jag klickar vidare och ser att det ena är från kyrkan-Siv som har ordnat ALLT (som alltid), hon är världens bästa kvinna! Det är underbart! Och sen, som om min dag behövdes göras bättre så är det andra från underbara, bästa, härliga Sara!!!!! Jag hoppade (nej, det gjorde jag inte, jag är fortfarande lat men hjärtat hoppade) när jag läste och skrattade och grät lite för att hon ju är den goaste och bästa vännen jag bara vet! Hon rockar!

Det gjorde min dag! Så, det är ren och rosa lycka!

Okej Hejdå.

Imorgon blir en spännande dag! Hahaha.
Är sjukt taggad.
Och själv ska jag inte ens göra nått.
Men Julia ska.
Hahaha.

Usch, nu skriver jag som Lotta. Illa! Men nåja, läs mitt inlägg på Lottas blogg!
Pusshej. Mer blogg blir det imorgon!

Kompisblogg

Idag har jag bloggat på bäst-Lottas blogg så jag länkar: http://charlottakarin.blogg.se/?tmp=11215204

Go and read!

Hejhopp!

Snö

Jo men okej då, jag älskar det! Snö, alltså. Börjar seriöst att överväga att flytta till Norrland. Men samtidigt. Göteborg är verkligen härligt. Det är något med västkusten som inte är någon annanstans. Nåja.

Nu är jag i Bydalen, Jämtland och åker bräda. Lyckades åka riktigt bra idag! Man kan tro att jag är proffs! Haha, inte. Men bra gick det! Det är härligt här! Träffade Hannah idag också, hon är go hon! Är här för att åka längd (finfint det). I övrigt är det bra najs med allt! Inser nu att detta blir ett tråkigt och menlöst inlägg men det får det vara ibland.

Imorgon blir det en hemma dag som ska gå åt till promenader, fika och skrivande. Fundererar på ett knåpa ihop nån slags novell. Läste min gamla favorit häromdagen och fick lite skrivlängtan. Åh, jag saknar allt svenskan i skolan. Kanske skulle ta och läsa lite svenska. Eller litteraturhistoria. Har fått nån slags längtan efter Strindberg så efter min nuvarande bok (Små Tingens Gud) lär det bli något av Mr August. Allt utom Hemsöborna som jag hyser stark förakt mot. Men kanske Fröken Julie som ju är en härlig historia! Tipsa ja, tack.

Nåja, nu vankas det tävling här på lägret! Så, adjö!

Hemma igen

Ja, nu är jag hemma igen i Gråbo. Förväntas under veckan att leva ett fattigt studentliv och inte ha råd med något. Men Herren bistår. Så jag lär överleva!

I övrigt så sover Julia, jag ska göra frukost och ikväll är det Bengt Johansson- möte som gäller! Vilket kalas!

Sen ska jag också hälsa grattis till Malin i afton och träffa ett gott gäng kompisar!
Jag tror på dagen idag. Amen.

Världens bästa teamkompis

Älskade läsare! Jag kommer inte ifrån att detta blir ett aningen internt inlägg men det måste sägas. Det måste få bli lite internt!

Som många vet och ni som inte vet nu får veta så bor jag i Gråbo sen hösten eftersom jag går Team och Kamratstödjarlinjen med TMU (läs mer: http://www.tmu.org) och jag och Julia är kamratstödjare på högstadiet i Gråbo. Just nu är vi dock på vår skola i Aneby, Småland. Nog info. Nu kommer det viktiga!

Jag har världens bästa teamkompis! Julia är den bästa kvinnan man kan bo med, hon är solen i mitt liv. Hon är min idol och förebild nummer ett och en halv (efter Jesus då som alltid är etta och fett svårslagen). Hon är den bästa bruden att vara kamratstödjare med och den bästa tjejen att vara tonårsledare med. Hon är den härligaste att krama, den skönaste att be med, den mest ultimata att äta middag med.

Idag bad vi med varandra och det var SÅ härligt! Usch, vad jag tycker om dig Julia! Vi kommer rocka oss igenom våren du och jag! Du ska veta att jag ber för dig och älskar dig min härliga teamkompis!

Frid syster och resten som läser!

Jag behöver göra mig en bönebok med bilder på de jag ber för.

Jag behöver hitta inspirationen igen.

Jag behöver sova länge och gå upp sent.

Imorgon.

Dagens bedrift

Ibland kan små saker verkligen göra ens dag. Som när man i eufori lyckas få till roliga trix med kuben. Eller när en kompis som man inte trodde det om säger ja till en bönekväll. Dagens bedrift kan också vara att lyckas säga adjö till bästisen som far till Australien utan att krampaktigt, kidnappigt hålla kvar henne.

Varje dag lyckas man med många små saker. När jag nu sitter i soffan, med fötterna mjukt på bordet och Julia bredvid och tvn visandes någon amerikansk serie så minns jag min dag. I mitt melankoliska state of mind känns det mysigt och fint. Att älta lite extra. Det är gott. Just nu i alla fall.

En dag som präglades av lite skola, lite afrikanska, lite tolk och mycket elever, lite lillfingrar, lite dans, lite mat, mycket adjö, massa kram, mycket skumma tankar på framtiden, mycket saknad och mycket mys. Det var en bra dag på ett konstigt vis.

Men åh, jag kommer sakna min söta Sara. På något vis vet jag att saker kommer hända och att vi kommer bli annorlunda efter det här. Kanske inte alls på ett dåligt vis. Men på ett nytt vis. Och lite kommer jag sakna det gamla. Lite kommer du sakna det gamla. Lite saknar vi det redan. Lite har vi saknat det länge.

Detta blev ett konstigt inlägg, kanske för att jag just nu känner mig lite konstig. Men ja, godnatt och frid till er som läser, mindre konstiga inlägg kommer längre fram... =)